Det var i slutet av 60-talet som utförsåkningen kom till Alafors. Tidigare hade Friluftsfrämjandet bedrivit lite skidåkning vid Paradisbanan i Älvängen.
– Almedals fabriker ägde marken på den tiden och ett arrendeavtal upprättades. Tommy Jonsson, som senare blev ägare till Thorskogs Slott, hade en tydlig vision om Furulundsområdet. Jag var själv med och höll i motorsågen när de första träden fälldes i Alafors. Det var 1967/68, berättar Lasse Olsson.
Någon lift var inte att tala om under de första åren. Det var till att traska upp med skidorna för att sedan ta sig nerför pisten.
– När det skulle pistas gick vi på rad med skidorna och trampade backen. Folk satt i sina bilar och väntade på att det skulle bli färdigt, säger Lasse.
1972 försågs backen med sin första värmestuga, Uno-X tidigare bensinstationsbyggnad transporterades från Nol till Alafors. Samma år försågs anläggningen med en replift. Det var emellertid inte helt okomplicerat att ta sig upp till backens topp.
– Barnen hoppades att det skulle komma en vuxen först, så att de kunde lyfta upp repet. Dessutom innebar repliften ett enormt slitage på handskarna. Jag vet att Uffe & Affes Sport täljde guld – de sålde skidvantar som aldrig förr, skrattar Sven Nilsson som nu hade anslutit till arbetsgruppen.
– Jag flyttade till Maden 1972 och på den tiden arbetade jag på Televerket. Det kom en gubbe hem till mig och sade att de behövde låna verktyg och maskiner av mig. Jag tog med mig grejerna och åkte ner till Alafors. Tanken var att jag skulle lämna materialet, men jag blev kvar.
I mitten av 80-talet skedde ett viktigt avstamp för utvecklingen av Himlabacken, som sedermera blev Alebacken.
– Svenska Stenhus skulle anlägga Brantbackens bostadsområde och jordmassorna därifrån kördes och lades på toppen i backen. 1982 hade vi vår första snökanon på plats och 1985 invigdes vår nya ankarlift som vi köpt från Hammarbybacken, berättar Roland Johannesson, 87 år ung, och fortfarande engagerad i Alebacken SK.
Det finns många milstolpar att lyfta fram i Alebackens historia, men överenskommelsen med Ale kommun och Peab om att tippa fyllnadsmassor från det pågående väg- och järnvägsbygget blev ett riktigt lyckokast. Längden och fallhöjden på backen förbättrades avsevärt.
– Vi investerade i en ny lift som togs i bruk i slutet av 2009. Det hände mycket positivt vid den här tidsperioden, säger ordförande John Stjerna.
John är praktiskt taget uppväxt i Alebacken, började som hjälpreda redan vid 6 års ålder.
– Han var enormt arbetsvillig redan då. John städade klubbstugan som ingen annan och såg till att alla verktyg hängde på rätt plats. Jag minns när det hade snöat en natt, då gick John hem till Roland Johannesson, skottade gången hos honom så att han snabbt skulle kunna ta sig till skidbacken och öppna den, säger Sven Nilsson.
John Stjerna ler igenkännande åt den och många andra historier som de betydligt äldre gentlemännen berättar.
– De här gubbarna har fostrat mig, jag blev sedd och fick vara med i gemenskapen. Det går inte att sätta ord på hur mycket det har betytt. Jag vet hur stolt som helst när fick en egen nyckel av Roland Andersson. Som 16-åring fick jag köra pistmaskin för första gången.
Det är många individer, ingen nämnd och ingen glömd, som genom åren lagt ned åtskilliga arbetstimmar i Alebacken. Frivilligarbetarna väljer dock att framhålla det lokala näringslivet.
– Utan Ale kommuns företag hade vi inte överlevt. Ta bara en sådan episod som när pistmaskinen gick sönder i början av 90-talet. Då såg anställda på Brogrens till att jobba på julafton, så att vi kunde öppna backen dagen därpå. Det är fantastiskt!
En stor triumf för Alebacken var när de av branschen utsågs till ”Årets skidanläggning”. Året var 2014.
– Vi har fått flera erkännanden och det sporrar naturligtvis oss i vårt arbete, säger John Stjerna.
Att Alebacken skänker glädje till väldigt många människor, både barn och vuxna, står utom allt tvivel. Numera är Alafors skicenter kommunens turistmål nummer ett.
– Förra året hade vi 21 000 betalande gäster. Vad siffran landar på i år återstår att se, men helt klart går vi mot en ny bra säsong. Vi hoppas kunna hålla öppet över påsklovet också.
Hur länge till orkar ni hålla på?
– Vi behöver bli fler som hjälper till, inte minst kioskpersonal och liftvärdar. Det finns ingen skidanläggning av Alebackens kaliber som drivs helt och hållet på ideell basis. Frågan är hur länge det fungerar, avslutar Lasse Olsson.
