Det var tidigare i år som Stefan Lindström improviserade med sin violin och tillsammans med kompisen Martin Grönwall lade grunden för ett stycke som skulle komma att få stor betydelse för fler än honom själv.
– Jag kände tidigt att det här var bra och bestämde mig för att göra en riktig produktion. Förutom Martin medverkar också Niclas Atals på elgitarr. Det ena gav det andra. Min kusin Anders Frick tyckte också att det var något extra när han hörde stycket. Det slutade med att han ville filma mig vid älven och den här musikvideon har nu visats mer än 10 000 gånger, berättar Stefan för lokaltidningen.
En av de som såg inlägget på sociala medier var Erika, mamma till Andreas som så tragiskt försvann och hittades död i Kungälv. Hon tog kontakt med Stefan.
– Vi var helt obekanta, men fann varandra snabbt i samtalet om Andreas. När hon frågade om jag ville spela på begravningen var svaret givet, säger Stefan och fortsätter:
– Det var väldigt känslosamt, eftersom jag själv lider av psykisk ohälsa till och från. Jag har adhd och får ofta ångest i kombination med depressioner. Det var inget som Erika visste när hon kontaktade mig, men självklart medförde det att den här situationen blev speciell. Jag har haft väldigt många mörka stunder.
Musiken har under hela Stefans liv varit den bästa formen av terapi.
– Så är det. Musiken betyder allt för mig.
Hur upplever du personligen att psykiatrin fungerar idag?
– Den fungerar inte alls. Du är helt utlämnad. För fyra veckor sedan efterfrågade jag psykologsamtal, men som vanligt saknas återkoppling. De följer inte heller upp hur läkemedel de skriver ut fungerar. Den öppna psykiatrin är under all kritik om du frågar mig, avslutar Stefan Lindström.
