”Kicki” på Nols Färg heter egentligen Christina Schmeikal och är en stark profil i Ales näringsliv. Redan 1980 tog hon över föräldrarnas färgbutik i Nol. Då låg den i en källare på Storegårdsvägen. Efter en kort sväng till Stockholm på 80-talet, då hon hade butiken utlånad, har hon varit aleborna trogen. 1999 fick hon frågan om en lokal på utbygda Ale Torg.
– Det var inget självklart beslut att ta. Hyran var fyra gånger så hög och lokalen hälften så stor, men samtidigt kände jag att Nol tömdes på handel. I efterhand är jag såklart jätteglad att jag vågade. Det har varit och är fortfarande kul att finnas i centrum, säger Christina.
Att driva en mindre lokal färgbutik är utmanande på många sätt. Konkurrensen från jättarna är utbredd.
– Det tuffaste är nog ändå uppfattningen att de stora är billigare, men så är det inte. Tack vare vår leverantör Caparol så hänger vi med. Vår största konkurrensfördel är den personliga rådgivningen. Den uppskattar många när det är dags att göra om i hemmet, säger ”Kicki”.
Trender kommer och går, inte minst inom inredning, färg och form. ”Kicki” har upplevt många.
– Ja, tänk när alla skulle ha tapetbårder. Det var ett måste på den tiden. Vidare hade vi en lång period när alla väggar skulle vara vita, men nu är det inne med färg och fondväggar igen. Det är väldigt roligt och då kommer vår rådgivning väl till pass, säger hon.
Vad gör du om 20 år?
– Haha! Ja, då är jag nog inte kvar här i alla fall. Ett par år till kan jag tänka mig, sen vore det kul om någon med brinnande intresse för färg och tapeter tog över butiken.
