För 20:e gången delade Kristidemokraterna i Ale ut sin prestigeladdade utmärkelse Vitsippspriset. Syftet är att uppmärksamma enskilda personer eller organisationer som svarat för en osjälvisk och för samhället viktig insats. Juryns val av Bernt Larsson var inte helt oväntat, då namnet funnits med i många år.
– Vi får ett antal nomineringar varje år och det är alltid lika svårt att bara välja en. Nu kände vi att tiden var mer än mogen och att Bernt Larsson med kollegor verkligen svarat för en insats som är beundransvärd. Repslagarmuseet har lyckats bevara en viktig del av vår industrihistoria och i Bernt finns dessutom kunskapen om ett hantverk, säger Sune Rydén, Kristdemokraternas gruppledare i Ale.
Surte Charkuterifabrik gick i konkurs 1994. Bernt Larsson hade varit företaget troget i 32 år och gick en oviss framtid till mötes. Det var då han kom i kontakt med Kurt Flodin som engagerat sig i att bevara den rivningshotade repslagarbanan i Älvängen. I november 1996 anslöt sig Bernt Larsson och just då visste han ingenting om repslagning. 23 år senare vet han allt som är värt att veta om konsten att slå rep.
– Vilken resa jag har fått vara med på. Banan har blivit utsedd till Årets Turistmål, vi har slagit 25 ton tågvirke (3,2 mil rep) till Ostindiefararen och fått se skeppet både segla iväg från Göteborg samt att gå i hamn i Kina. Vi har slagit rep på mängder av platser i Sverige, Europa och världen – bland annat inför ögonen på kungen och drottningen. Repslagarmuseet var också länge en viktig arbetsplats för långtidsarbetslösa personer. När man tänker tillbaka så inser jag att vi har bidragit med väldigt mycket, säger Bernt som inte vill framhålla sig själv.
– Vi är så otroligt många som har lagt ner vår tid och själ i det här. Kurt Flodin var en fantastisk eldsjäl som under många år var föreningens ordförande och stora drivkraft. Börje Johansson är fortfarande en obeskrivlig tillgång som kan komplettera mig på ett bra sätt när vi får större guidningar.
När föreningen Bevara Repslagarbanan bildades fanns det två huvudmål, att rädda banan som byggnadsminne och bevara repslagerikompetensen.
– Jag fick möjligheten att lära av Rolf Carlsson som tidigt tog initiativ att lära av de repslagare som fortfarande fanns vid liv. Rolf blev snabbt en hejare på att slå rep. Sedan har vi försökt i omgångar med lärlingar, men just nu är jag ganska ensam om att kunna leda arbetet. Däremot har vi många duktiga frivilliga assistenter som hjälper till när vi demonstrerar repslagning på marknader och mässor. De är jätteviktiga.
Hur ser framtiden ut?
– Om vi vill bevara repslagerikonsten i Ale måste något ske. Jag blir inte yngre med åren. Om kommunen vill ha kvar Repslagarmuseet som ett levande museum behövs åtgärder. Vi har ropat på hjälp länge. Jag vill absolut inte kritisera kommunen. De har tagit ansvar för fastigheten och står för delar av driften såsom elkostnader, men vi skulle behöva anställa en guide för att verksamheten ska fungera. Vår repslagarmaskin har ett slut och den måste ses över. Vår ideella förening klarar inte driva det här ensamt när förutsättningarna har förändrats. Ekonomin såg annorlunda ut när vi var en arbetsmarknadsplats för personer i Fas 3. Vi är fortfarande många som är engagerade i repslageriet och banan, men självklart finns det en oro för framtiden. Det är kanske dags att börja prata om det i alla fall, avslutar en allt annat än vissen Bernt Larsson.
