http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/10/skoglund.jpg

Fem kommunhus istället för ett?

Samhälle

Arkitekt, Olle Skoglund, föreslår att kommunen tänker om i kommunhusfrågan.

http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/02/ledare-facebook.jpg

Hänger lagstiftarna inte med?

Ledare Jag känner ofta en stor stolthet över Sverige som nation. Vårt humana och solidariska samhälle med välfärdens alla utmaningar i ständigt fokus. Helgens demonstration i Göteborg, där Nordiska motståndsrörelsen (NMR) gavs möjligheten att med skydd av yttrandefriheten samlas och marschera för att föra fram sitt våldsbejakande budskap, fick mig att tänka om. Sverige har blivit förlamat och våra grundlagar är omoderna. De skyddar oss inte längre för delar av det samhälle som vi låter växa fram. Yttrandefriheten är självklar så länge det inte handlar om att kränka eller hota någon. Lika lite har en organisation som uppmanar sina medlemmar att bära kniv och uttrycker hat mot valda folkgrupper rätt att öppet demonstrera. Lördagens demonstration som kostade skattebetalarna hundratals miljoner skulle aldrig fått äga rum. Med vilken rätt tillåter vårt förlamade Sverige en demonstration vars syfte är att skada vårt demokratiska samhälle? Våldsbejakande grupperingar ska inte skyddas av våra grundlagar. Någonstans måste det väl finnas en gräns även för yttrandefrihet? Är det så enkelt att lagstiftarna helt enkelt inte hänger med? Lika upprörande över lagstiftarnas passiva förhållande till att utveckla grundlagen om yttrandefriheten är det att gång på gång informeras om LSS-lagstiftningen. Den behandlar rätten till bland annat rätten till assistans. Det är ett ansvar som delas av kommun och staten. Försäkringskassan har efter ett antal vägledande domar valt att göra en uppmärksammade omprövningar. Beslut som har förändrat vardagen för människor med stort behov av stöd och inte minst assistans. Efter att ha tagit del av lokaltidningens upprörande berättelse om Malin Apel som nekas stöd av kommunen läste jag på lite. Regeringen skriver på sin egen hemsida: ”Hur domstolar, Försäkringskassa och andra myndigheter tolkar lagen och rättspraxis får regeringen inte ha några synpunkter på. Men det är regeringens ansvar att följa vad konsekvenserna blir för de personer som har rätt till personlig assistans och eventuellt föreslå lagändringar. Regeringen har nu tillsatt en utredning som ser över hela LSS-lagstiftningen. Målet är att lagen ska bli enklare att tolka så att alla behandlas lika”. Det låter ju hoppfullt, men sätter en nu in i tanken att vara en av de som plötsligt nekats personlig assistans. Känns en ”utredning” som ett bra stöd i vardagen? Det här är människor vi pratar om och alla de fruktansvärda reportage i mängder av olika mediekanaler skildrar vad medborgare i Sverige utsätts för idag – just nu. Håll med om att det inte alltid känns som att lagstiftningen hänger med. I svåra ekonomiska tider kommer presentationen av ett nytt kommunhus på Ale Torg i början av nästa år att återigen väcka de starka känslor som har föregått ärendet. Det sker lagom till att valrörelsen startar och även om det finns en uttalad politisk överenskommelse om att inte riva upp beslutet tvivlar jag inte längre på att kommunhusfrågan kan bli en valfråga. Arkitekt Olle Skoglund gjorde i veckan ett utspel där han föreslår att kommunen ska göra en kullerbytta när det gäller kommunhuset. Istället för ett stort vill han se fem mindre – samtliga placerade vid kommunens pendelstationer. Enligt Skoglund skulle det kosta hälften så mycket och närheten till pendeln skulle bidra till unika möjligheter. Personligen har jag svårt att släppa tanken på att utveckla Ale Kulturrum till kommunhus. Det bottnar främst i alla de synpunkter som personal har fört fram om att byggnaden inte är lämplig som grundskola och att investeringspengarna därmed skulle göra större nytta för en ny högstadieskola i Nödinge. Ett utbyggt Ale Kulturrum skulle göra sig mer lämpligt som Kommunens hus med bibliotek, teater, sporthall, café och en gemensam kommunadministration. En kalkyl på ett sådant projekt skulle garanterat vara sundare än på ett helt nytt. Dessutom skulle investeringen göras i en fastighet som kommunen redan äger. Intressant tanke, men tåget om kommunhuset har sannolikt redan gått – alla miljoner till trots. Läs också: Oppostionsrådet Mikael Berglund: "Det är illa, riktigt illa!" 
http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/10/ale-kommun.jpg

48,8 miljoner back 2017

– Tuff ekonomisk prognos för Ales största nämnder
Allmänt

Kommunchefen: "Vi har tyvärr inte lyckats landa på den kostnadsnivå som vi önskat"

http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/09/henrik-svartvit.jpeg

Axelssons fastighetsbyrå byter kostym

Allmänt

Axelssons Fastighetsbyrå med kontor i Kungälv, Ale och Lilla Edet ingår numera i den internationella mäklarkedjan ERA.

http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/02/ledare-facebook.jpg

Debatten är igång

Ledare Det har varit en låg temperatur på insändarsidan i höst. Plötsligt hettade det till lite när Allianspartiernas gruppledare ifrågasatte vilka deras tidigare samarbetspartner Framtid i Ale tänker samverka med framöver. Det blev också startskottet för en helt annan debatt och den handlar om skolan. Ett ämne som efter skolöverenskommelsen ytterst sällan har debatterats. Ett av fundamenten i överenskommelsen är att skydda skolan, verksamheten och dess personal, från smutskastning och debatt. När Framtid i Ale valde att lämna budgetsamarbetet med Alliansen på grund av de planerade effektiviseringarna i skolan förändrades också de politiska villkoren. FiA lyfter nu upp skolan på det offentliga debattbordet och frågan är vilka konsekvenser eller effekter detta får? Skolöverenskommelsen har satt fokus på en verksamhet som under många år brottades med stora problem, inte minst gällde det resultaten. Den blocköverskridande överenskommelsen, som samtliga partier utan SD har medverkat i, har haft framgång. Idag ser skolresultaten betydligt bättre ut och andelen behöriga elever ökar. Alla kurvor har vänt uppåt, men vad som nu händer när effektiviseringarna slår till med full kraft vet vi inte. Från lärarhåll och fackliga företrädare uttrycks en stor oro. När denna tidning trycks sitter redaktionen i möte med flera av de tunga fackförbunden. I denna veckas tidning uttrycker de också ett missnöje med hur deras insatser beskrivits på ledarsida (vecka 36) i lokaltidningen du läser. Jag ser fram mot mötet. Från min horisont är det fascinerande att vi både kan ha en gemensam syn och en olik uppfattning om samma situation. Vi har fått till oss att personal upplever fackets stöd som obefintligt inom exempelvis barnomsorgen och den hastigt försämrade arbetsmiljön. Facken å sin sida hävdar att de inte har varit tysta i de forum där besluten tas. Det må vara sant, men då är det kommunikationen ut till medlemmarna som har brustit. Det vittnas om flertalet tillbudsanmälningar som inte ens har besvarats. Kring detta hoppas jag att mötet med fackförbunden ska bringa klarhet i. Att Framtid i Ale väljer att frifräsa i egen fil när det gäller skolan är skolöverenskommelsens första och största misslyckande. Hur detta nu ska hanteras måste vara övriga partiers huvudvärk och frågan är om man gjorde tillräckligt för att förhindra skadan? Nu har plötsligt det lilla uppstickarpartiet med blott två mandat i kommunfullmäktige fått möjlighet att leda debatten om den enskilt viktigaste frågan; skolan. Självklart är det lätt att få gehör och stöd för en uppfattning om att inte acceptera uppgörelser som skickar notan till barnen, men det är först när Framtid i Ale redovisar varifrån de tänker ta pengarna som ska hjälpa skolan som vi vet hur trovärdigt budskapet är. Någon måste ju som bekant betala notan och FiA har inte mer pengar i sin budget.
http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/09/v-18-ale-kulturrum1.jpg

Misshandlad och hotad

Händelser

"Han uppträdde väldigt aggressivt, kastade sin mobiltelefon i golvet och gav min dotter ett slag i ansiktet."

http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/02/ledare-facebook.jpg

Går på knä!

Ledare Krisen i förskolan har varit på tapeten en längre tid. Det har varit svårt att skapa en tydlig bild av vad som är vad. Är det en upplevd problematik eller en spegel av verkligheten? Är det en lokal företeelse eller en övergripande? När personal i kommunens skolor och förskolor inte känner igen bilden som ledningen förmedlar från både politisk som tjänstemannanivå är det något som inte stämmer. En av tidningens redaktörer fick i uppdrag att prata med så många förskolor som möjligt i Ale för att skapa en korrekt bild. Det står nu utan tvivel att personalen inom barnomsorgen är hårt pressad, på gränsen till att inte längre vara hanterbar. Flera enheter vittnar om en hög personalomsättning och svårigheten att rekrytera ny personal samt att hitta vikarier för sjukskrivna är påtaglig. Fackförbunden har i veckan som gått börjat mobilisera kraft för förändring. Den politiska ledningen har varit samstämmig och menar att förutsättningarna för Ales barnomsorg inte skiljer sig från jämförbara kommuner. Det måhända vara sant, men det hjälper ju föga när personalen uttrycker en förtvivlan över att sköta sitt uppdrag. Det kanske inte heller alltid är gångbart att jämföra sig med andra, du har ju de jordgubbar du har. Grannens är ju grannens… Budgeten för 2017 har inte möjliggjort att bibehålla samma lärartäthet som tidigare, effektiviseringen som den populärt kallas har medfört att behöriga pedagoger har bytt arbetsgivare. 2018 ser det bättre ut, då får Utbildningsnämnden en utökad ram i förhållande till antalet barn. Problemet är att nyrekrytering kostar både som process och i höjda löner. Detta var ett centralt budskap i tidigare sektorchef Eva Lejdbrandts konsekvensbeskrivning av de effektiviseringar som nu genomförs under 2017. Det kan bli en dyr läxa att ena stunden effektivisera och i nästa återanställa. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Aledemokraterna är tydliga i sin verksamhetsplan för 2018-2021: ”Om vår personal trivs och känner glädje i arbetet är vi övertygade om att alebornas upplevelse av kvalitet i kommunens tjänster kommer att öka”. Med personalens reaktioner från arbetssituationen i barnomsorgen i åtanke framgår det tydligt att kommunledningen har lite att jobba med i Ale. Det som skrämmer oss på redaktionen mest är den rädsla som personalen uttrycker för att prata med media. Gäller inte yttrandefriheten längre? Hur kan vuxna människor anställda i offentlig sektor, som vi skattebetalare finansierar, vara rädda för att berätta om sin vardag på jobbet? Att det hände i forna Sovjet må vara en sak, men Ale kommun 2017? Nä, det där måste kommunledning kraftfullt tillbakavisa och föra ut i organisationen som något helt oacceptabelt. Är det någonstans där det ska vara högt i tak så är det väl i verksamheter som vi gemensamt finansierar.
http://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/09/v3817_moha.jpg

AIF säkrade kontraktet

Sport

Ahlafors besegrade Lärje-Angered borta med 5-4 och har därmed säkrat kontraktet i division 3 även nästa år.