Det är med sorg i hjärtat jag som gammal ”Jennylundare” följt alla häpnadsväckande turer i det skamligt dåligt skötta arbetet med att bygga ett efterlängtat, och för klubbens fortlevnad avgörande, ridhus samt tillhörande personalutrymmen. Visionen om ett nytt ridhus har funnits länge och behov, önskemål, utformande och kostnader har stötts och blötts i många, långa och tidvis intensiva diskussioner. Det var med stor glädje som jag tog emot beskedet om att kommunen beviljat medel för det nya ridhuset även om jag redan då ansåg och fortsatt anser att priset var för högt, att bygga en anläggning med de behov som klubben har hade inte behövt kosta så mycket, något är ruttet redan i den första kalkylen.
Nu när hela bygget gått i stå efter glädjekalkyler, konkurs, underlåtenhet att ta in fakta och då tveksamheter kring fortsättningen uppstått så vill jag hjälpa till att sätta detta bygge i en större kontext. Det pågår nu, med all rätt, en intensiv debatt om vilken fortsättning projektet nu bör ta. Den nu framtagna prognosen visar på en slutnota uppåt 60 miljoner kronor vilket är mycket, ja rent av åt helvete för mycket. Jag tror att alla som läser Alekuriren ställer sig samma fråga som jag – hur gick detta till?
Innan kommunen tar beslut om fortsättningen tänkte jag att det kunde vara bra att plocka fram lite fakta och tankar som input till en relevant konsekvensanalys innan beslut om fortsättning tas.
Svensk ridsport är internationellt mycket framgångsrik och en stor anledning till detta är de svenska ridskolorna, vilka i början på 70-talet gjorde ridsporten till en ”folksport” och som sedan dess stått sig stark som en av de största sporterna i Sverige. Det är landets 8:e största sport och I åldrarna under 25 år är den 3:e störst. En stor andel (ca 90%) av utövarna är tjejer, kvinnor men det är också en av de största sporterna för funktionshindrade. Det finns cirka 450 ridskolor i landet, det görs 365.000 tävlingsstarter varje år och det genomförs över 5 miljoner ridlektioner på landets ridskolor.
Sverige är också ett riktigt hästland och näst efter Island har vi flest hästar per invånare i hela världen.
Hästnäringen omsätter totalt mellan 35-40 miljarder kronor årligen vilket motsvarar 20.000 anställda.
Västra Götaland är en av de hästtätaste regionerna i Sverige och Ale-Jennylund Ridklubb är en av Göteborgs större klubbar, både sett till antalet medlemmar och som uppskattad tävlingsarrangör.
Ale kommun växer kraftigt och det är lätt att anta att det flyttar in många till kommunen som är eller kommer att bli intresserade av ridsport och ridskoleverksamhet.
Att då inte kunna erbjuda varken nuvarande medlemmar eller nyinflyttade och tillkommande ridsportare en fungerande ridskola i en anständig anläggning tror jag vore väldigt negativt för kommunens varumärke.
Det måste ju ändå konstateras att klubben, Ale-Jennylund Ridklubb, och dess medlemmar är helt oskyldiga till den uppkomna situationen och de försöker tappert driva en professionell verksamhet i underkända lokaler på vad man närmast kan beskriva som en skitig byggarbetsplats.
Det gör riktigt ont att rekommendera kommunen att avsätta ytterligare medel för ett färdigställande av ett redan alldeles huvudlöst för dyrt projekt, men det vore till delar förödande för ridsporten i kommunen att inte ta det enda rimliga beslut som står till buds – bygg klart! Dock skulle jag vilja se att medlemmarna i klubben gör allt vad de kan för att hjälpa till med ideella krafter för att på så sätt minska kostnaderna för kommunen.
Dessutom är det min uppfattning att klubben, när anläggningen väl står klar, har möjligheter att öka intäkterna och därmed minska behovet av stöd från kommunen. Detta borde finnas med i kalkylerna inför beslut om fortsättningen.
Jag själv, som för övrigt inte ens är medlem i klubben utan driver en privat anläggning i Älvängen, borde kanske rent av vara glad om det inte gick vägen för Ale-Jennylund Ridklubb då jag skulle få en konkurrent mindre på marknaden, men jag ser det inte så. Ridskoleverksamheten är nämligen en helt nödvändig förutsättning för hästnäringens framtid i alla led och för den position svensk ridsport fått internationellt.
Kenth Wasserman
Älvängen
