Bara för att lite täthet är bra betyder det inte att ännu mer täthet är bättre. I Nödinge och Älvängen pågår planering och diskussioner om hur dessa samhällen ska förtätas och planer på kraftiga förtätningar finns.Men debatten om behovet av att förtäta våra städer och samhällen behöver nyanseras. Istället för att prata om hög täthet bör vi prata om optimal täthet. Våra svenska städer kan inte jämföras med Los Angeles, och Nödinge och Älvängen kan inte jämföras med Göteborg. Täthet är modeordet i dagens stadsbyggnadspolitik. I debatten har befolkningstäthet hävdats vara lösningen på såväl klimatproblem, som sociala problem.
Täthet och byggnation stationsnära ska innebära att vi inte behöver bilen. Att täthet till en viss gräns är bra råder det inget tvivel om och Älvängen och Nödinge kan förtätas, men det betyder inte att ännu mer täthet är bättre för så är inte fallet. Oberoende av om man tittar på de ekonomiska, sociala eller ekologiska konsekvenserna av täthet så följer de samma mönster. Initialt ser man stora positiva effekter av ökad täthet men dessa avtar snabbt, planar ut och vid höga tätheter kommer nya negativa effekter.
Ett typiskt exempel på den avtagande nyttan av täthet är effekten på kommunal service som barnomsorg. Initialt ger täthet det underlag som behövs för att bygga en förskola. Men när tätheten ökar så ökar efterfrågan på fler platser med ökade kostnader och svårigheter att hitta tomter för nya förskolor. På samma sätt fungerar täthet och byggnadsekonomi. Initialt innebär ökad täthet minskade infrastrukturkostnader, men när låg trähusbebyggelse ska ersättas med högre hus börjar kvadratmeterkostnaden att öka. De billigaste byggpriserna får man i radhus om två våningar och de dyraste i skyskrapor. Ju kraftigare man ökar tätheten desto dyrare blir bostäderna. Därför följer segregation i täthetens spår. Täthetsfrågan har två potentiella diken, för låg och för hög täthet.
Samhällen som Älvängen och Nödinge behöver innehålla en mix av villor, radhus och flerfamiljshus för att bli trevliga för invånarna. Visst kan kommunen presentera stora idéer om ökad byggnation och förtätningar i ett samhällen men för att komma vidare, “till verkstad” krävs att man går fram med mindre områden istället för planer som berör helheten. Vi behöver nyansera täthetsdiskussionen.
Istället för att tala om låg eller hög täthet borde vi istället tala om optimal täthet. Aleborna och inte minst invånarna i Älvängen och Nödinge behöver delta i diskussionen hur deras samhällen ska utvecklas. Om inte tror jag våra barn och barnbarn om 20 år kommer att säga hur tänkte ni när ni förtätade så mycket och byggde bort alla grönytor.
Sune Rydén
Kristdemokraterna
