Återigen är det svarta rubriker kring Kungälvs Sjukhus. Ledningens förslag presenterades i veckan på ett informationsmöte arrangerat av fackförbunden. Planen med åtgärder för att få ekonomin i balans rör upp känslor hos de anställda och det är troligtvis bara en pust mot vad som kommer att ske när skattebetalarna blir införstådda med vilka konsekvenser som nu väntar. Totalt ska åtgärdsplanen spara in 76,5 miljoner kronor. Det görs inte utan att tredje person kommer att påverkas.
Genom stängning av en somatisk och en psykiatrisk avdelning beräknas 40 Mkr sparas. Det tidigare kritiserade förslaget om att stänga akutmottagningen under nattetid ska ge en ekonomisk besparing om ca 10 Mkr. Indragning av en dagambulans ca 2,5 Mkr. Det är ingen rolig läsning, men det går an att läsa det som frisk i medelåldern. De övriga då? De som lojalt finansierat och byggt upp systemet under ett helt yrkesverksamt liv. De som nu kan komma att behöva både ambulans- och akutvård, har ännu inte fått chansen att yttra sig. Är de påtänkta överhuvudtaget?
Det svenska samhället har byggt på fri skolgång, vård till alla i behov och en garanti om att få tak över huvudet om allt gått förlorat. Idag läser jag i konsekvensbeskrivningen till de planerade besparingarna att ”de ekonomiska förutsättningarna medger inte att sjukhuset kan hålla alla vårdplatser öppna”. Att det finns behov av att göra tvärtom, öka antalet platser, åsidosätts. Pengarna styr, inte våra gemensamma behov.
Den självklara lösningen nämns inte. Den är tuff och smakar inte så gott i munnen. Framför allt finns det ingen förtroendevald som ser någon personlig vinst i att kliva fram och säga som det är. Pengarna räcker inte. Vi äter och dricker gott, men vägrar betala notan. Händer det på krogen så blir du utkörd med huvudet före. Samma sak borde gälla politiken om de inte omedelbart inser att våra behov av vård går före allt. Innebär det en skattehöjning så måste man våga ta det beslutet. Att öka intäkterna när kostnaderna skenar är det enda verktyget. Vården har redan effektiviserat och det är en process som ständigt pågår i all offentlig verksamhet, men nu krävs det mer. Att sjukhusledningen tvingas föreslå att akuten i Kungälv måste stängas nattetid är ren desperation – ett rop på hjälp.
I Ale är vi hänvisade till Kungälv, beslutet påverkar således oss i allra högsta grad. Av det enkla skälet måste vi nu protestera med alla till buds stående medel. Det är akut att både reagera och agera nu.
