Förutsatt att världseliten i snowboard hoppar i Alebacken på lördag ser jag det som närmast självklart att Ale kommun omgående instiftar ett eget bragdguld. I samma stund ska det lika självklart delas ut till John Hansson som lär få tillbringa hela veckan i pisten för att överhuvudtaget göra det omöjliga möjligt. Jag fick en åktur i den moderna pistmaskinen upp och ner för en backe där jord och lera är mer synligt än det efterlängtade snötäcket. Inte en enda gång ger han sken av att ”det här kommer inte att gå”, bara att det kommer att kräva mer resurser i tid, pengar och kraft. Ale Invite ska genomföras och inte ens 14 dagars mildväder fick arrangören att tänka om.
Det må vara modigt, men utan en lösningsorienterad och allkunnig John Hansson hade jag kallat det för ren och skär idioti. Nu kommer hoppet sannolikt att stå där när lördagen kommer, oavsett regn och antalet plusgrader. Hur osannolikt det än kan verka. Flera experter har varit på plats, David som var med och byggde OS-hoppen i Sotji förra året, satt med i pistmaskinen i måndags. Han log hela tiden och kallade det för ”världens cirkus” och det är nog precis vad som krävs för att göra det omöjliga möjligt. All magi ligger i John Hanssons händer som förutom vädrets makter löper en kamp mot klockan. Det är han som tänker, planerar och genomför. I denna vinterfestliga föreställning måste alla trix fungera. Om det gör det så ska Ales första bragdguld omgående delas ut.
Våren är i antågande, visste ni det? Det kvittras nämligen som aldrig förr, men då menar jag inte i skogen. Det talas om nya etableringar och lösningar för att trots myndigheters ovilja ändå komma igång med viss central byggnation i Älvängen. Personligen tror jag att det är helt avgörande. Vi måste få se lite byggkranar i Ale igen. Det ena ger det andra. Om någon bara tar initiativet är jag övertygad om att fler kommer att se möjligheterna i Ale. Då krävs självklart att det finns juridiska förutsättningar och en tillåtelse att få bygga. Det utgår jag från att man snart har hittat en definitiv lösning på. Allt annat vore ett hån mot alla samhällsplanerare, staten som satsat miljarder infrastruktur och inte minst mot skattebetalarna som ytterst har stått för finanserna.
I en förödande skadegörelse krossades 141 bullerskydd längs E45 för ett par veckor sedan. Händelsen har upprört många alebor, för att inte säga alla, och när Trafikverket nu ska åtgärda sabotaget växer ilskan. Det lär nämligen ta tid. Om de inte får lov att kringgå lagen om offentlig upphandling kan det dröja till hösten-vintern innan de nya bullerskydden är på plats. Dessutom ser prislappen ut att landa på mellan 5-6 miljoner kronor. Tänk vad mycket bra saker som kunnat genomföras för detta gigantiska belopp.
