I helgen fick bandypubliken och närmast sörjande på nära håll uppleva en idrottsbragd värd namnet. Surte BK och Kareby IS samarbetar sedan ett antal år tillbaka med att erbjuda en seriös och ambitiös satsning för flickor och damer med bandyintressse. Resultatet har varit minst sagt framgångsrikt. SM-guld och internationella triumfer i det som kallas World cup Women har radats upp. Den senaste skalpen som med tanke på lagets generationsväxling bör bragdförklaras kom i helgens upplaga av World cup som för andra gången avgjordes i Ale Arena. Det favorittyngda ryska laget besegrades med uddamålet och bland de stora hjältarna fanns Surtetjejer som målvakten Ellen Ahrnberg och målskytten Ida Friman.
Fast det är något helt annat som ligger bakom framgångarna. Kareby IS är ett utmärkt exempel på ett lag som knäckt koden i lagidrott. Här är laget alltid större än jaget och när etablerade bandyprofiler kliver av blommar en ny talang ut. Det är bara att beundra och applådera.
Att vinna och förlora tillsammans, att träna, sätta mål och infria förväntningar ihop med andra är en underbar känsla. För att lyckas ställs stora krav på samarbete, lojalitet och respekt för varandra. Dessa viktiga egenskaper bidrar föreningslivet med. På sätt och vis präglar det hela det svenska samhället som bygger på solidaritet om varandra.
Vad händer då när antalet föreningsaktiva minskar? Att Kareby och Surte samarbetar beror inte bara på att skapa optimala förutsättningar för sportslig framgång, utan framför allt för att antalet tjejer inte räcker till två klubbar. Liknande saker sker inom fotbollen, där Ahlafors IF och Nödinge SK samarbetar på ungdomssidan under namnet Ale United. Det är ett sätt att lindra konsekvenserna av spelarbristen i många av årgångarna. Detta betyder samtidigt att väldigt många ungdomar går miste om möjligheten att vinna och förlora tillsammans. De förlorar också lagidrottens flera andra positiva effekter för den enskilda individen.
Vilka blir konsekvenserna för det svenska samhället i grunden när digitaliseringen tar all vaken fritid från våra ungdomar? Vad händer när det fysiska mötet mellan människor blir sällsynt och begränsat? Det är dags att börja fundera på det, men än så länge hittar föreningslivet många kreativa lösningar för att bibehålla och de ack så viktiga verksamheterna. Alla ledare och ideella eldsjälar förtjänar vår respekt. Samtidigt hoppas jag att alla tar tillfället i akt att njuta av den sannsaga som Surtes och Karebys tjejer skrev i söndags.
