Trygghet är ordet för dagen, men i själva verket är det otryggheten vi menar. Det är den där känslan av olust och oro som vi vill sätta fingret på, men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Kommunledningen är med all rätt ute och pratar trygghet med aleborna på höstens ortsmöten. Jag satt med som åhörare på veckans båda möten i Nödinge och Bohus. Det som slog mig var svårigheten att precisera vad som har skapat den allmänna uppfattningen om en ökad otrygghet. Dennis Ljunggren (S) som representerade den politiska ledningen i Bohus påpekade att det finns en generell uppfattning om att pendelstationerna i Ale är otrygga platser, ändå går det inte att se att brottsligheten är vanlig just där. Nu spelar det mindre roll, eftersom det är den upplevda tryggheten som måste vara målet. Känner aleborna olust vid pendelstationerna så måste den frågan diskuteras, men det är tveklöst intressant att jämföra den faktiska tryggheten och den upplevda.
Frågan är bara vad som kan göras? På de två inledande ortsmötena har enkäterna talat ett tydligt språk. Det är belysning som gäller. Mörker sprider otrygghet. Jag tänkte på det när jag klev av pendeln häromkvällen. Pendelstationerna är kanske våra bäst belysta platser, likt förbaskat är det just här som aleborna ändå känner sig otrygga. Med andra ord är belysning inte hela lösningen.
Det kommer att kräva mycket funderande och dialogen med medborgarna kan definitivt vara nyckeln. Vem vet bäst än de boende själva var otryggheten lurar som mest?
I samma veva som höstens ortsmöten under temat trygghet rullar fram informerar också Ale kommun tillsammans med polisen om en kraftsamling mot den senaste tidens oroligheter i Nödinge. Jag blir både rädd och förbannad när jag hör att polisen är märkbart tagna av utvecklingen i en av våra centralorter. Det talas om narkotikaförsäljning inför öppen ridå och om unga kriminella gäng med ledare som precis blivit myndiga. Hur kan det bli så? Varför upptäcker vi dem inte i tid? De har ju också varit oskyldiga barn med en glasspinne i munnen eller så har de inte det… De har sannolikt haft en tuffare uppväxt, men återigen, även dessa barn bör samhället kunna upptäcka i tid.
Polischef Teodor Smedius bekräftar att det är med stor respekt de gör sina insatser i Nödinge. Det hörs på hans stämma att han är orolig på riktigt. Däremot låter han i nästa andetag lika övertygad om att situationen går att lösa. Det handlar som så ofta om en bred samverkan. Nu inleds en sådan kraftsamling i Ale kommun och min förhoppning är att den sedan blir bestående och då i förebyggande syfte.
Sedan kan inte, och det är kanske det viktigaste inlägget i debatten, polis och kommun klara detta själva. Vi medborgare måste vinna tillbaka vår egen trygghet genom att vägra låta destruktiva krafter ta över. Det gör vi lättast genom att fortsätta promenera ute på kvällarna och se pendelstationen som vår egendom.
