Fridhemsaffären, ett felaktigt förankrat tjänstemannabeslut om att stänga äldreboendet i Surte, har skapat mandatperiodens största förtroendekris. När demonstranterna med koppling till Fridhem möter kommunledningen på Ale Torg på måndagsmorgonen blir bilden väldigt talande. Politik och tjänstemän har glidit ifrån varandra. Turerna kring Fridhem är ett bevis på det. Tjänstemännen i den pressade omsorgssektorn kände sig tvingade att agera, utefter de riktlinjer som finns när det gäller budget i obalans. De agerade enligt de förslag som de tidigare dragit för nämnden. Ingen politiker, varken i majoriteten eller oppositionen, har yttrat några synpunkter. Torsdag 3 maj inleddes så operation stängning av Fridhem. Efter personalinformationen fick även sektorledning, kommunchef och nämndens ordförande Monica Samuelsson (S) besked om att arbetet var igång. Om ingen reagerat tidigare så blev effekten när brevet till anhöriga dök upp det motsatta. Hela havet stormade under helgen och plötsligt ville ingen ta ansvar för vad som hänt. Politiken hade inte tagit något beslut och tjänstemännen hade bara agerat enligt den plan de redovisat för nämnden. Oredan gjorde att blickarna riktades mot kommunledningen. Här var kritiken tämligen samlad. Kommunalråden Paula Örn (S) och Mikael Berglund (M) kände sig förda bakom ljuset. Ingen hade diskuterat ärendet med den politiska ledningen, vilket ansågs oacceptabelt. Berglund och alliansen gick så långt att de på stående fot bad nämndens ordförande Monica Samuelsson att lämna sin plats och även sektorchef Ebba Gierow ansåg de borde entledigas.
Mitt i turbulensen försökte sektorn att motivera bakgrunden till åtgärden. Ett skenande underskott till följd av tomma platser i äldreomsorgen, väckte lite förståelse och än mindre intresse. Allt fokus har varit riktat mot två saker – som inte finns. Ett politiskt beslut och en konsekvensbeskrivning med de boende i centrum.
I fredags tvingades Socialdemokraterna i Ale ta officiellt avstånd från förslaget att stänga Fridhem. Partiets ordförande, Björn Norberg (S), markerade tydligt att Fridhem blir kvar och trots att sektorn hela vintern talat om behovet att ta beslut för att få nämndens budget i balans skulle en stängning av Fridhem aldrig ha varit aktuellt. Om signalen från S nu är tydlig kan det bara konstateras att det har den inte varit tidigare. Det är politikens ansvar att peka ut färdriktningen för tjänstemännen. Hade man gjort det från början och varit lika tydlig som S är nu hade all oro och upprördhet besparats. S är långt ifrån ensamt ansvarig. Oppositionen har med sina representanter i nämnden också haft möjlighet att protestera, men tystnaden i sammanträdesrummet var inte detsamma som ett ”ja” till sektorn. Det har tjänstemännen dyrt fått erfara, men att försöka stänga ett äldreboende utan ett politiskt beslut är en olaglig handling. Den saken råder det i alla fall inga tvivel om. Fridhemsaffären har skapat en djup och bred förtroendekris på alla håll. Mellan personal och chefer, mellan tjänstemän och politiker, mellan medborgare och folkvalda.
Valrörelsen saknar inte bränsle…
