Den som har bilden av att den kommunala organisationen alltid är trög, trött och långsam får tänka om. I kommunfullmäktige förra måndagen gick det undan. Borta var beredningar och utredningar, kvar fanns viljan att snabbt agera och skapa förutsättningar för förändringar. Larmrapporterna om ett ökat drogmissbruk bland unga hade nått fullmäktiges ledamöter. Trots att det saknades formella beredningar och underlag tvekade inte någon att ställa sig bakom förslaget att omdisponera 500 000 kronor till extra drogförebyggande insatser. När det väl gäller kan även det mest demokratiska forumet agera med handlingskraft. Det var häftigt att se och jag blev snudd på stolt över att vara alebo. Nu stod en akut ungdomssituation på dagordningen och plötsligt var debatten borta, istället fanns en total enighet om att åtminstone skapa förutsättningar för en snabb förändring. Vill man så kan man! Initiativet togs av kommunstyrelsens ordförande, Mikael Berglund (M), och någon tyckte kanske att han försökte stjäla politiska poäng, men det är en stygg tanke. Vem ska ta initiativ i en akut situation som är bekräftad men inte utredd om inte högste ansvarige politikern? Att sedan samtliga ledamöter ställde sig bakom förslaget om att avsätta 500 000 kronor till extra drogförebyggande insatser visar att det egentligen inte spelade någon roll vem som presenterade idén. Alla var överens om tagen, oavsett vem som sa det först.
Att det krävs åtgärder råder det mindre tvekan om. Västtrafik är bestörta över hur pendelstationerna har vandaliserats. Kostnaderna för hissreparationer har skjutit i höjden och läsare vittnar om hur just hissarna har blivit leksaker för ungdomar. Att det sedan har gått så långt att man gör sönder sina leksaker övergår dock mitt förstånd. Att Västtrafik har tvingats förstärka väktarinsatsen kring Alependeln är en katastrofal utveckling. Vi måste självklart agera här och nu, men vi måste också våga tänka en tanke längre bort. Hur förebygger vi att det händer igen? Hur jobbar vi med nästa generation och vad är det för ett missnöje som vissa ger uttryck för?
I samma stund tillkänna gav Samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Jan A Pressfeldt (AD), att Carlmarks industriområde som också delvis har blivit ett tillhåll för ungdomar kommer att hägnas in. Det var ett besked som välkomnas. Under många år har de fallfärdiga byggnaderna hotat de som vistas i området. Mordbränderna har avlöst varandra och att platsen har varit en knutpunkt för viss kriminalitet råder det ingen tvekan om. ”Kåkstaden” är en skamfläck på Alekartan och kommunen har försökt förmå fastighetsägaren, Hawk Properties, att rätta sig i ledet och följa regelboken. Försöken är oändliga till antalet och nu har kommunen tröttnat. Troligtvis dröjer det inte särskilt lång tid innan grävskoporna jämnar byggnaderna med marken. Det skulle inte förvåna mig om kommunen då helt plötsligt blir skadeståndskyldig…
