Kraven på besparingar inom vården avlöser varandra, oavsettt nivå. I veckan fick vi höra om förslaget att stänga akuten på Kungälvs sjukhus nattetid som en drastisk sparåtgärd. En förändring som definitivt skulle påverka oss alebor. Även i den kommunala omsorgen råder spariver eller anpassningar som det populärt kallas. Det som förvånar mest är att ingen verkar bry sig om vad vi som kunder tycker. Vad är viktigast för oss? En välfärd i världsklass eller en verksamhet som håller sig inom en angiven budgetram? Jag inbillar mig kanske, men jag tror faktiskt att de flesta av oss är ganska måna om att standarden inom både skola och vård är nummer ett. Kvaliteten ska vara högsta tänkbara. Alla ska ha samma rättigheter att lära sig läsa, skriva och räkna oavsett förutsättningar. Alla ska också ha rätt till den vård som situationen kräver, oberoende i vilket län, region eller kommun du bor.
De flesta tycker att det är en självklarhet, men så är inte fallet längre. Numera strävar vi efter att nå den optimala skolan och vården med så lite pengar som möjligt. Den offentliga sektorn ska lära sig jobba effektivare heter det. Effektivitet ska alltid eftersträvas, men det måste finnas en gräns. Jag börjar känna att den är nådd. Jag tror inte att jag är ensam om att faktiskt kunna tänka tanken att betala lite mer i skatt för att slippa höra och läsa om de sanslösa villkoren inom framför allt vården. Varför har det plötsligt blivit så fult att prata om skattehöjningar? Det nämns inte ens som ett förslag, inte något parti anför den tanken. Istället pressas personal inom offentlig sektor till smärtgränsen. Sjukfrånvaron skenar, men några löften om mer resurser ges inte. Det kanske inte går. Pengarna är säkert fördelade både i region och kommun, men då får väl intäkterna ses över. Det är en befängd tanke att vi både ska kunna effektivisera och utveckla kvaliteten i sektorer som handlar om människor. Det är självklart att vården blir bättre med fler händer, på samma sätt som skolans resultat pekar uppåt om vi tillskjuter resurser. Om pengar saknas till vården om sjuka ska väl vi som betalar åtminstone få chansen att välja ett annat alternativ. Det alternativet kommer vara en höjd skatt, men tanken med skattesänkningarna under 2000-talet var knappast att försämra skolan och vården. Så blev det emellertid. När nu akuten på Kungälvs sjukhus är hotad känner jag att botten är nådd. Är det verkligen så förfärligt att betala in en hundring extra i skatt? När blåljusen tjuter och du chippar efter andan kan det vara skönt att veta att ambulansen inte behöver korsa genom Göteborg.
Det räcker nu!
