Nu kommer nästa konfrontation för aleborna, men helt oväntad är den inte. En del reagerar säkert häftigt över beskedet om att Kultur- och fritidsnämnden inte längre ser någon vits med att driva Ale vikingagård vidare. Andra kan säkert påminna sig om att verksamheten har varit ifrågasatt de senaste åren och att vikingagården inte ens kunde hållas öppen förra sommaren. Ändå är jag ganska övertygad om att satsningen har uppskattats av många och när det sista kapitlet ska skrivas så blir det under konfrontation.
Skälet är som vanligt ekonomi och behovet av att prioritera för att skapa utrymme för verksamhet som anses mer angeläget. Det svåra är att förmedla det. Särskilt svårt är det för en kommun vars verksamheter sällan innebär några ekonomiska vinster – allt som en kommun gör kostar pengar. Frågan är hur mycket det får lov att kosta? Vikingagården är uppenbarligen inte värd 600-800 000 kronor om året. Ett snöjippo i Alebacken var värt 850 000 kronor för en dag. Det är denna pedagogik som blir utmaningen för våra folkvalda att hantera och förklara för de som nu tänker ta strid för att rädda vikingagården. Det handlar nämligen inte om några större summor. Jag tror mer att det är bristen på idéer och att Ale kommun inte längre ser nyttan med gården. Eldsjälarna är för få och intresset hos gemene man bedöms som för svagt. Att det är åtskilliga, uppskattningsvis 12-15 skattemiljoner nedplöjda i projektet räcker inte.
Inte heller verkar det faktum att boningshusen som är byggda med dåtidens teknik och har ett unikt värde i sig ha någon betydelse. Beslutet tas utifrån dagens situation och på något sätt lyckades aldrig den vikingatida kulturen få något riktigt fäste i kommunen. Den levde i Häljered, särskilt under två marknadsdagar varje år. Sen blev det inte så mycket mer. Det tror jag alla är överens om, men sen finns det säkert de som är av uppfattningen att en fortsatt satsning skulle kunna vara en lösning. Det har jag personligen respekt för, men då krävs idéerna och kreativiteten. När inte dessa flödar inom kommunen eller åtminstone till kommunen blir det tämligen enkelt att ta beslut om nedläggning.
Nu har inte Ale Vikingagård varit något större besöksmål de senaste åren, men det är hög tid att början fundera kring vad som skulle kunna vara en framtida drivkraft i den lokala turistnäringen?
Vi behöver ha något att samlas runt, att prata om och vara stolta över. En vikingagård var ingen dum idé, men ambitionen nådde inte visionen. Jag skulle vilja hitta något med koppling till Göta älv, gärna i anslutning till någon av våra tätorter så vi kan dra nytta av de resurser som finns i ett samhälle. Hade vikingagården legat närmare till exempel Älvängen hade det gått att hitta syneriger. Inte minst hade det varit lättare att motivera en campingplats om även ett centrum och pendeltåg hade varit på promenadavstånd.
Nu ligger Häljered allt för avsides för att vara av intresse och vikingagården är tyvärr lämnad åt sitt öde.
