Tonen har hårdnat och formuleringarna är råare än tidigare. Jag tänker på flödena i sociala medier och dess kommentatorsfält där människor tycker annorlunda, men omöjligt kan formulera det med respekt för varandra. Vi har haft ett antal välkommenterade artiklar de senaste veckorna. Förutom att det är roligt med engagerade läsare är det också skrämmande hur vuxna människor, ja ni är inte anonyma på nätet, väljer att tilltala varandra. Att ungdomar går över gränsen kan jag leva med. Tids nog trillar 25-åringen ner där också, men vuxna som benämner varandra som ”iq-befriade missfoster, svinpälsar och j-vla tjurarslen”. Alltså ärligt talat? Om vi äldre, som gärna beskriver oss som mer mogna människor, ska vara föredömen för samhällets ungdomar får vi nog fundera på både språket vi använder och de handlingar vi utför. Ibland har redaktionen både tid och möjlighet att snabbt radera kommentarsfälten, men ibland tar det tyvärr alltför lång tid att få bort de så kallade iq-befriade orden. Det kan jag bara djupt beklaga, men jag vill också vädja till er som skriver att ta er del av ansvaret för det som publiceras.
Jag inser att klimatet inte på något sätt är vad det en gång var i det lojala och solidariska Sverige. Förutsättningarna är inte heller desamma, samhället ser annorlunda ut och utmaningarna har växt snabbare än vi hunnit anta dem. Det gäller miljöproblematiken, integrationen av nyanlända, digitaliseringen och inte minst stressen att svara upp mot alla nya begär och krav som vi gemensamt ställer på varandra – och oss själva. Tempot i samhällsförändringen delar oss nu. Det får politiska konsekvenser. En stark höger växer fram och i kontrast till det en allt starkare vänstervåg. Mittfåran är fortfarande störst och dit räknas plötsligt både socialdemokrater och moderater. Det kan i många kommuner, kanske inte i riksdagen (ännu) bli tal om S+M-ledda majoriteter. Det kan självklart vara en stabil lösning, men det är en konsekvens av att samhället präglas av ytterligheter som i sin tur skapar ett hårdare klimat och skarpare tonläge. Jag fick i söndags möjlighet att följa kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke till bilen efter framträdandet på Ale Torg. Hon uttryckte en tydlig oro för vad som händer när den extrema högervågens barn växer upp. Om föräldrarna redan idag försöker förneka förintelsen, hur blir det då för nästa generationen? Skolan får en självklart en nyckelroll och regeringen har redan avsatt pengar till ett massivt åtgärdspaket. Demokratiundervisning och kompetensutveckling för personal. De antidemokratiska krafterna ska motverkas med alla medel.
Jag tyckte det kändes lugnande att höra ministerns medvetenhet av det rådande samhällsklimatet, men samtidigt är det ett skrämmande konstaterande att vi än idag måste lägga stora summor på att förklara att förintelsen har ägt rum och att ett öppet demokratiskt samhälle är ett bättre alternativ.
