Ett supervalår som 2014 kunde väl egentligen bara sluta på ett sätt? Genom att statsministern utlyser ett nyval… Det var kronan på verket för ett turbulent politiskt år och ska vi tro statsvetarna ser inte 2015 ut att bli lugnare. Mycket tyder på att valutgången i mars inte kommer att skilja sig något nämnvärt åt från det som nyligen genomfördes. Då duger det att skicka tillbaka ansvaret till väljarna. Det krävs mer än så, vilket de flesta redan har insett fast det innebär att ta emot en passning från svenska folket som inte riktigt sitter som klistrad på foten. Tvärtom är passningen riktigt obekväm. Lösningen finns i politikens kärna. Det handlar om att samtala.
Politiskt engagemang innebär att vilja och att slåss för sina idéer. För att lyckas krävs det att man lyssnar på sin omgivning, formulerar sig väl för att övertyga om vilken väg som är rätt väg att gå. Att inte lyssna, att inte samtala har aldrig varit en framkomlig väg – därför står Sverige nu inför ett nyval. Jag tycker personligen att det är pinsamt, snudd på oförskämt amatörmässigt – för att inte säga fegt! Bara för att väljarnas passning till den ledande politiken inte satt klockrent på bröstet kan du inte blåsa eld upphör. Situationen måste hanteras mer professionellt. Än så länge väljer de två huvudblocken att peka på varandra och anklagelserna om brist på ansvar haglar. Den huvudsakliga anledningen att båda parter vägrar samtala med den tredje parten tystas ner. Det egentliga skälet till nyvalet i mars 2015 är och förblir oviljan att samtala med Sveriges tredje största parti, det vill säga 800 000 väljare. Det ställningstagandet måste snart upp på dagordningen. Att samtala handlar inte om att hålla med, men så länge man vägrar prata med varandra kommer en hållbar politisk lösning för Sverige att vara långt borta. Jag håller med statsministern Stefan Löfvén om att vi har en ny politisk karta i Sverige. Hantera den då, medans du kan. Efter nyvalet ser det kanske ännu värre ut och då är chansen att ropa efter ett nyval knappast realistiskt. Det kortet är redan kastat.
Jag lider med alla ideellt hårt kämpande valarbetare som nu tvingas ut på gator och torg under de kalla vintermånaderna med hopp om att försöka förändra det parlamentariska läget i Sverige. Risken är uppenbar att förtroendet för de som anser sig kapabla att regera landet har förlorat förtroendet och att nyvalet blir ett fiasko både sett till valutgången för de etablerade partierna samt till valdeltagandet. Det är ett högt spel som demokratins spelregler nu slussar in landets väljare i.
Påverkar nyvalet Ale? Självklart. Kommunens budgetar styrs delvis av vilka statliga satsningar och bidrag som genomförs. På samma sätt påverkas utgifterna för kommunerna av vilka avgifter som kommer att gälla. Låga eller höga arbetsgivaravgifter, riktade medel till ungdomsarbetslöshet och så vidare. Så visst har vi skäl att sätta oss in i politiken igen!
