Vissa saker tror man är för evigt. Åtminstone tänker jag ofta så. Jag är ofta avundsjuk på människor som behärskar konsten att snabbt – och som det verkar utan närmare eftertanke – hoppa på nästa uppdrag. Det var läge att göra något nytt, brukar det heta. Det är inte ens säkert att vederbörande alltid vet vad nästa steg bär. Vissa bestämmer sig bara. Det är häftigt, men jag behärskar inte den konsten – och jag är långt ifrån ensam. Den här veckan kan ni läsa om två personer som valt att stanna kvar. Lars-Ove Hellman, Alebyggens vd, kliver förvisso av vd-posten efter 30 år, men han förblir bolaget trogen. För att sänka tempot och säkert också för att bolaget inte vill mista all erfarenhet på en och samma gång tar han över rollen som fastighetschef när Sven Burgren går i pension nästa år.
Vi skriver också om Ann Åström som har varit i kyrkans tjänst, Starrkärr-Kilanda församling, i hela 40 år. Båda berättar för mig att de självklart tänkt tanken att testa annat, men att jobbet i regel alltid har stimulerat dem att fortsätta. Det har inte funnits något som har varit tillräckligt attraktivt i förhållande till vad man har. Lars-Ove berättar i och för sig att han sökt andra tjänster och varit enormt nära två gånger. Därmed inte sagt att han vågat ta steget om han fått chansen. Jag tror nämligen att det finns några av oss som helt enkelt ogärna vill maka på sig. Du vet ju vad du har, men inte vad du får.
Många höjer nog på ögonbrynen när de läser att Alebyggen byter vd och att den tidigare blir kvar i en ledande ställning. Är det att vända blad? Ja, det beror självklart på hur tydliga arbetsbeskrivningar man har. Det är också helt uppenbart att frågan har diskuterats noga, vilket gör mig trygg med att styrelsen vet vad de gör. Dessutom har Lars-Ove Hellman själv valt att lämna uppdraget, varför det aldrig bör kunna uppstå en maktkamp. Tvärtom har Hellman allt att vinna på att stötta bolagets nya skeppare. Hans erfarenheter efter 30 år på den yttersta posten är också tryggade ett antal år framåt, vilket den nya ledningen och styrelsen ser som en stor tillgång. Motivet att slippa byta vd, fastighetschef och ekonomichef under en och samma tidsperiod väger tungt. Nyckelpersoner ska ersättas varsamt och på Alebyggen finns fler som Hellman, alltså kategorin som valt att stanna kvar. När väl stunden är kommen och det trots allt är dags att lämna blir det inte lättare för de som är kvar att hitta lämpliga ersättare. Alebyggen hittade en intern lösning som verkar smart och lindrar konsekvenserna. Hellman går, men är kvar. Vd blir fastighetschef, ett oväntat byte som kanske är helt rätt för kategorin som av någon anledning ändå alltid blir kvar.
