Vårt minne fungerar på olika sätt. Ibland kan det vara svårt att minnas var man har parkerat bilen en timme tidigare, än värre att hitta nycklarna när man ska låsa dörren på morgonen. Andra saker minns vi som igår, även om det hände för 25 år sedan. Mordet på Sveriges dåvarande statsminister, socialdemokraten Olof Palme, är en händelse som fortfarande känns färsk. Jag kan i detalj redogöra för vad jag gjorde den morgonen, hur jag fick beskedet och vad jag tänkte. Det var en dramatisk händelse att vår statsminister sköts på öppen gata i centrala Stockholm. Jag skulle cykla ut med 300 färska frallor till boende i Madenområdet i Älvängen, vilket var den tidens inkomstkälla. Jag var på plats i bageriet strax före klockan fem på morgonen och möttes av farsan som berättade att Palme var död, skjuten i ryggen.
Strax därefter kom nyheterna i radion, det var en av de första sändningarna. Nyhetsrapporteringen var knapphändig och det fanns ingen information om varken gärningsman eller motiv. 25 år senare vet vi fortfarande inte mer. Rätt kusligt med tanken på att det är vår en av de mest omskakande händelserna i vårt lands historia. Fast det skulle ha kunnat vara annorlunda. Hade Hovrätten dömt Christer Pettersson som pekats ut vid två olika tillfällen av Lisbeth Palme som är ensam om att ha sett mördaren. Nu friades han och därför är mordgåtan fortfarande olöst. Personligen är jag fundersam kring varför Lisbeth Palmes vittnesmål inte vägde tyngre. En händelse som skakat om så många och väckt så mycket starka känslor måste självklart ha givit även henne en stark minnesbild av det som hände. Om vi är många som minns exakt vad vi gjorde vid tidpunkten för mordet, så tror jag hennes bilder är ännu mer detaljrika.
Nu lyckades polisen aldrig hitta tillräckligt med fällande bevis och inte heller ett motiv som höll hela vägen för att Christer Pettersson skulle kunna dömas. Därför är mordet fortfarande olöst.
Det finns en lösning på att inte låta det hända igen. I London finns det övervakningskameror i varje gatuhörn, på tunnelbanan, i bussen och i butikerna. Det är en fråga om säkerhet och största möjliga trygghet. I Sverige är övervakningskameror ständigt uppe till diskussion. Vår personliga integritet är hotad sägs det. Hellre det än att bana väg för kriminella gärningar, säger jag. Den som har rent mjöl i påsen har inget emot övervakningskameror så länge det sker på allmän plats och med samma bevakning som i London hade Olof Palmes mördare inte varit okänd idag.
