Det osäkra politiska läget i Ale kommun skapar obalans. Ingenting är säkert och när Socialdemokraternas störste motståndare, aledemokraten Jan A Pressfeldt, plötsligt deklarerar att han kan tänka sig att rösta för en rödgrön budget förstår alla varför våra politiker lever i en värld fylld av demoner, spöken och glada uppenbarelser. Ingenting är sig likt, men kanske kan den bullrande mardrömmen bli något som förenar våra politiker i en enda stor gemenskap?
Trafikverket har låtit meddela att de inte tänker ta något ansvar för de höga bullernivåer som mätts upp i samband med detaljplanearbetet för nya bostäder i centrala Älvängen. Deras ansvar slutar vid den befintliga bebyggelsen. Den har de byggt ett bullerskydd för. Den framtida exploateringen får de som bygger ta ansvar för.
Det som känns olustigt är att Ale kommun godkände väg- och järnvägsplanerna då de var baserade på bullerutredningar som vittnade om att det skulle bli lägre oljud och mindre vibrationer i samband med BanaVäg i Väst. Om utredningen hade stämt hade det också varit möjligt att förverkliga de exploateringar som nu stoppats av Länsstyrelsen. Är kommunen förd bakom ljuset? Det skulle i så fall vara en ganska otäck historia och effekten kan bli att ingen byggnation kan få tillåtelse i våra stationssamhällen. Det vore katastrof både för Ale som tillväxtkommun, men också för Göteborgsregionen i stort. Dessutom kan klimatmålen och det hållbara samhället se sig om efter en annan samarbetspartner. Ale lär inte kunna bidra om du trots pendeltåget måste ha minst en bil för att kunna dra nytta av järnvägen.
Det är en utomordentligt allvarlig fråga som våra politiker nu måste enas runt. Det handlar om att agera med kraft och det är bråttom.
Ahlafors IF är en av de utvalda föreningarna som ingår i företaget Provés ungdomssatsning ”Attityd”. Det handlar om att utbilda ledare och värna våra ungdomar, att få dem att växa till snälla och ansvarsfulla medborgare. Som ett led i detta har AIF tagit ansvar för att ge en grupp ensamkommande flyktingbarn och vänner till dem möjligheten att få träna fotboll under ledning av tre spelare från klubbens A-lag. När man hör vad dessa ungdomar har varit med om blir man rörd när man ser glädjen bara över att få lira boll. Ännu mer rörd blev jag när jag hörde hur ledarna kunde tilltala samtliga med namn. En liten detalj, men oerhört viktig för att skapa gemenskap och förtroende.
Diskussionen i samhället går hög beträffande hur Sverige ska klara flyktingmottagandet och integrationen. Det är ingen lätt uppgift att lösa, men när jag såg hur enkelt AIF-spelarna tog hand om 20 ungdomar med skilda bakgrunder på Sjövallen så fick jag känslan av att det kanske inte behöver vara så svårt. Du kommer långt med bara en fotboll och rätt attityd.
