Underlaget för detaljhandeln i Ale har mer än fördubblats under de senaste 20 åren och idag omsätter butikerna tillsammans över en miljard kronor, men det borde vara betydligt mer. Bara 59% av det faktiska underlaget konsumeras på hemmaplan. Dessutom borde inte målet vara 100%, utan snarare 120. Det vill säga att boende i kranskommunerna väljer att åka till Ale för att handla. Idag är det bara Mölndal och Göteborg som har ett inflöde av handel. Partille och Alingsås är nära, mycket tack vare stora handelsexploateringar. Köpcentrum som Allum och Vimpeln har haft stor effekt. I Ale hade Klädkällarens etablering och öppnande 2013 en positiv påverkan när det gäller alebornas sällanköpsvanor. Under 2014 har detaljhandeln stagnerat lokalt. Trots en ökad inflyttning och ett bättre underlag har utvecklingen inom handeln stannat av. En stor summa, 730 miljoner kronor, spenderar aleborna utanför kommungränsen. Därför finns det starka skäl att fortsätta planera för en positiv handelsutveckling i Ale. Det finns pengar att hämta hem och det finns också planer för en ökad handel. I Svenstorp, norra Älvängen, arbetas det intensivt för en ny handelsplats. Livsmedel och kompletterande sällanköpshandel har utlovats vara det som ska möta kunderna. Kungälvs Trä är redan igång med förverkligandet av en ny byggvaruhandel.
Med tanke på att det redan finns tre etablerade livsmedelsbutiker i Älvängen känns en fjärde något överilat. Nu kan det förvisso vara som så att någon av de befintliga ometablerar. Det är väl om möjligt det minst dåliga, men jag hävdar ändå att varken Älvängen eller kommunen klarar att bära ytterligare en stor livsmedelsbutik i ett nytt läge. Det är minst tio år för tidigt. Det finns förvisso ett utflöde av handel även inom dagligvaror, men inte i den omfattning som krävs för att bära en ny stor livsmedelsetablering i Älvängen. Jag tror dessutom att den största delen av utflödet landar i de södra delarna av kommunen. Att Surte- och Bohusbor väljer att handla i Kungälv är logiskt med tanke på avståndet. Det är bekvämt och attraktivt. Således kommer utflödet inte att minska bara för att Älvängen får ytterligare en livsmedelsbutik. En stormarknad i Nödinge eller i Stora Viken är möjligen det som skulle kunna få Surte- och Bohusborna att handla mer lokalt.
Inom sällanköp ser det annorlunda ut. Här väljer aleborna att göra hela 66% av sina inköp i grannkommunerna. Utbudet är helt enkelt för dåligt. Här finns det stor potential att redan idag hämta hem stora summor.
Att skapa förutsättningar för handeln att växa innebär också att det skapas en stor mängd nya arbetstillfällen. Det å sin sida ger ett bättre skatteunderlag som i nästa tur förbättrar villkoren för skola, vård och omsorg. Handelsutvecklingen bör därför vara en prioriterad fråga för våra förtroendevalda. Nu pågår det redan ett intensivt arbete med centrumutvecklingen av Nödinges och Älvängens tätort. Det är inte en dag för tidigt. Dessvärre räcker det inte att planera. Det gäller att komma till skott. Det får inte bli två nya strukturstudier att ställa i hyllan.
