På torsdag firar Sverige sin nationaldag. 6 juni är numera röd och därmed arbetsbefriad, om du inte jobbar på tidning vill säga. Det blev den först 2005, men bättre sent än aldrig. Självklart ska vi fira landets nationaldag. Särskilt vi som har så mycket att vara stolta över. Det går nämligen inte att komma ifrån att Sverige är fantastiskt. Vi har gått från ett krigslystet folk till något som idag bäst beskrivs som en humanitär stormakt. Med tanke på vår befolkningsmängd och storlek som nation bidrar vi alltid vid stora katastrofer, ekonomiskt och med volontärer. Våra gränser har länge varit tämligen öppna och vår gästvänlighet generös.
I samband med den senaste flyktingkrisen 2015 tvingades Sverige tänka om och numera är gränskontrollerna mer eller mindre permanenta. Det var ett omdiskuterat beslut, men baserades i grunden på att skapa rätt förutsättningar för att ta emot de som redan kommit. Det fanns inledningsvis en bild av att som humanitär stormakt skulle kunna hjälpa alla, men det fanns en gräns för hur många vi åtminstone kunde ta emot samtidigt. Även om kritiska röster menade att vi kunde gjort mer tycker jag nationen ska känna stolthet över det vi bidrog med. Däremot anser jag personligen att vår känsla för mottagandet av nya svenskar kan diskuteras. Människor som tagit sin flykt hit, lärt sig språket, utbildat sig, skaffat jobb och börjat bidra till vår gemensamma välfärd ska inte skickas hem, oavsett ålder. Ibland är vår stolta nation väldigt fyrkantig. Ändå är det så vitt jag kan bedöma ett mer genomtänkt mottagande idag än under 60-talets många kriser. Invandrare och flyktingar hänvisades envist till förorternas betongområden. Där har många blivit kvar och en usel integration har lett till utanförskap. Konsekvensen har gjort stadsdelarna och vissa förorter till så kallade riskområden, där polisens närvaro är ett måste. Den samhällsplaneringen kan vi inte få högsta betyg för.
Trots allt kan vi konstatera att vårt engagemang för människor i kris och nöd alltid har varit stort. Det präglar på många sätt Sverige. Vi är också ett föregångsland i flertalet miljö- och klimatfrågor. Sverige föregår ofta som ett gott exempel när det gäller att ställa om till ett allt mer hållbart samhälle. Det är fascinerande med tanke på hur försvinnande liten del av världen som Sverige utgör. Den kloka svensken borde snart räkna ut att det vore mer givande att rikta resurser åt att hjälpa större nationer att komma tillrätta med sitt miljöarbete. Sverige kan inte rädda världen, men världen kan rädda Sverige.
Vi ligger långt fram i hantering av avfall, återvinning, energibesparing och övergången till fossilfria bränslen för fordonsparken är i full gång. Jag ska inte påstå att vi är bäst i klassen, men vi tillhör definitivt de som gör anspråk på titeln om att värna jordens gröna lunga. Jag är stolt över Sverige. Stoltheten bekräftas varje gång man är utomlands. Inte sällan möts man av: ”You are from Sweden? Very good. Cold, but very good”.
Så självklart ska vi fira Sveriges nationaldag.
