När ett fotbollslag börjar förlora matcher ställer medlemmarna inte sällan krav på snabba åtgärder. I politiken är det flera lag som förlorat flera matcher i streck och nu börjar det bli hög tid att agera, annars kommer kartan att ritas om med stora penseldrag. När några förlorar finns det alltid en eller flera vinnare på andra sidan. Sverigedemokraterna har gått från en liten uppstickare till ett etablerat parti som var femte alebo valde att rösta på i EU-valet. I Lilla Edet är SD nu största parti. I Ale är de enligt söndagens valutgång näst största pari. Nu målar jag med lite stora penseldrag, men nog finns det anledning att analysera och diskutera EU-valet utifrån ett lokalt perspektiv?
Tillbaka till fotbollen. Vad hade den förlorande coachen gjort? Suttit passiv? Knappast. Hen hade garanterat börjat scouta och analysera sina motståndare ännu mer intensivt. Vad är det de gör annorlunda? Varför vinner de och inte vi? Jag tror inte det är svårare än så. Tidigare etablerade partier måste börja slå tillbaka på riktigt och ta den kritik som finns på allvar. Annars kommer förlustraden att fortsätta växa. Det var närmast häpnadsväckande att följa valvakan i söndagskväll. I princip samtliga partier jublade och tävlade om att vara mest stolta över den egna insatsen. Tänk er en tränare som jublar och applåderar efter att det egna laget förlorat med 4-0… I den efterföljande intervjun svarar han reportern: ”Vi trodde vi skulle förlora med större siffror så vi är väldigt nöjda”. Den tränaren får garanterat sparken.
Jag är medveten om att politiken inte riktigt fungerar som ett fotbollslag, men nog finns det ett och annat att ta efter. Strategi och taktik till exempel. Inte minst borde man fundera på vilka signaler ledarskapet skickar i olika situationer. Att applådera och säga sig vara stolt när motståndaren fått ofantligt många fler sympatisörer kommer inte leda till framtida framgång. Det är hög tid för flera av partierna som just nu går kräftgång att se över sin taktik och kommunikationsvägar. Inte ens landets och även Ales största parti, Socialdemokraterna, kan luta sig tillbaka och känna trygghet i relationerna till arbetarrörelsen. Det är uppenbart att förtroendet är förbrukat och att det krävs ett helt nytt brobygge. Så tydlig är trenden.
Det finns mer att hämta från fotbollen. Det förlorande laget värvar nytt eller lyfter fram en yngre förmåga från de egna leden för att vända trenden. Titta på Kristdemokraterna och det lyft som partiet gjort sedan Ebba Busch Thor släpptes fram. Trevande i början, men med ett växande stöd en allt starkare självkänsla och med ett nyvunnet självförtroende når partiet rekordnivåer. På något sätt lyckades KD få vind i seglet när partiets existens i riksdagen hotades. Det vände mer eller mindre i nionde ronden, så visst går det att komma igen. En förutsättning är förstås att man själv inser att man håller på att förlora och inte ägnar för mycket tid åt att spela nöjd och belåten.
51% valdeltagande i Ale och 49% i Lilla Edet ger även en stor del av väljarkåren underkänt.
