Det är klart att vi måste dra öronen åt oss och fundera på vad som händer när den ena historien avlöser den andra. Överarbetade ambulanssjukvårdare och patienter som har tvingats vänta ovanligt länge på vård har sannolikt ett samband. Det lär inte bli bättre till hösten. Regionens makthavare är nu överens om beslutet att minska antalet ambulanser med 20% (fem blir fyra på dagtid). I mitt samtal med ambulanschef Tommy Claesson förvånas jag över det faktum att han bekräftar att resurserna för verksamheten är desamma som under 80-talet. Skillnaden är bara att upptagningsområdet har växt och fortsätter att växa. Det råder ju som bekant en stark tillväxt i både Kungälv och Ale. Att i samma stund som behoven ökar minska resurserna har åtminstone jag svårt att se det logiska i. Jag får inte ihop den ekvationen.
Ambulanssjukvåradre har larmat om deras arbetssituation. Normalt sett lyssnar man på personal och tar kritik på allvar. I regionen testar man ett nytt grepp och gör precis tvärtom. Blundar, stänger av öronen och går till beslut. För inte kan det vara så illa att de verkligen är införstådda med att förutsättningarna för en god ambulanssjukvård minskar, att möjligheten till matraster för personalen riskerar att gå förlorad och att lojala medarbetare lämnar i uppgivenhet? Nej, det måste självfallet vara som så att de har missat ett blad. Att de inte förstått konsekvenserna av sitt handlande och att de omgående tänker om och gör rätt.
Jag frågade ambulanschefen om det fanns någon konsekvensbeskrivning av beslutet att minska antalet ambulanser. Det fanns det. Den är omfattande, men även han lät uppgiven. Han menar att han sitter för långt ifrån beslutsfattarna. Det gör mig än mer orolig. Om de som kan akutsjukvård upplever att de inte kan påverka, att avståndet är för långt till de som tar de avgörande besluten – vilka risker löper inte vi medborgare då som ska leva i samhället vars villkor bestäms av förtroendevalda på avstånd från kompetensen…?
Nej, det här är inte bra. Det är ett uppenbart systemfel och det är hög tid att vakna medans vi har förmågan.
Derbyfester är det roligaste inom fotbollen. På fredag stundar två stycken. Dialog är inget för arrangörerna och därför erbjuds aleborna inte möjligheten att få uppleva båda två. De spelas nämligen på samma dag vid exakt samma tidpunkt. Vem som vinner på det? Ingen.
Aleanda? Pytsan! Inom fotbollen är reviret på sina håll fortfarande tydligt inpinkat och det bidrar inte till någon som helst positiv utveckling – varken för aktiva eller publik. Pinsamt är bara förnamnet.
