Kartan ritas om, inte bara den geografiska utan också arbetsmarknadens. Vi rör oss fritt över gränserna och många attraheras av att söka ett jobb utomlands. Det är inget märkvärdigt, snart mer regel än undantag. Ett exempel är att bristen på svenska hantverkare har gjort Sverige till en utmärkt marknad för de forna östländernas snickare, rörläggare, målare, takläggare med mera. De är dessutom billigare att anlita, en inte helt oviktig detalj. Hur fungerar då arbetskraftsinvandringen? Konkurrerar de på lika villkor och har de samma rättigheter som den svenska arbetaren? Självklart inte. Den moderna arbetskraftsinvandringen är bolagiserad. De flesta är anställda i ett utlandsregistrerat företag och undviker på så vis många utan den svenska arbetsmarknadens mest givna regler. Det är inget nytt, alla vet om det. Svenska arbetsgivare attraheras av lägre kostnader och mer arbetsvillig personal. Svensken som ska bygga ut sin altan är likadan. Kan han få arbetskostnaden ökar intresset, men det finns också risker.
På Trollbärsvägen i Nol totalrenoveras Alebyggens villor. Entreprenaden utförs av ett företag som valt att delvis anlita polsk arbetskraft. Det försvårar kommunikationen mellan de boende och arbetarna. Tanken är kanske inte att de ska vara sociala, men när lokaltidningen kontaktades i veckan var det för att de boende kände oro för hantverkarnas säkerhet. Utan sele högt upp på taken, vinden ven i knutarna och närmast desperat försökte de boende varna taktvättaren. Just i det momentet blir språket ett problem. Å andra sidan tror jag inte att polacker och svenskar har samma grundläggande syn på säkerhet och arbetsvillkor. Det hade kanske inte hjälpt om vi förstått varandra – de hade sannolikt utfört sitt arbete på taket –utan selen – ändå.
Det är naturligtvis entreprenadföretagets ansvar att säkerhetsföreskrifterna följs, men att ha en sheriff på plats som kontrollerar huruvida hjälmen är på eller av lär ju ta hela förtjänsten.
Jag fick i veckan höra att svenska hantverkare inte längre kan utmana om jobben i Stockholm. De är för dyra i förhållande till arbetskraften som kommer med färjan. De får istället söka sig bort från huvudstaden och de stora byggprojekten. Jättarna som bygger volymerna räknar hem miljoner genom att hålla nere timpengen. Det är en utveckling som jag tycker vi måste fundera kring. Arbetskraftsinvandring i all ära, men inte på bekostnad av våra egna.
Om vi ändå blottar oss för en stund så är sanningen den att vi måste ha ett tillskott av arbetskraft för att klara välfärden i skolan, vården och omsorgen. Det ska vara attraktivt att söka jobb i Sverige, men det som lockar ska inte vara låga löner, dåliga villkor och bristande säkerhet. Den som arbetar i vårt land ska ha samma skyddsnät, samma lön och arbetsvillkor. Då blir det också en rättvis konkurrens om tjänsterna.
