En mer välförtjänt målgrupp än ideella föreningsledare kan en galaarrangör aldrig hitta. Därför skulle det inte vara svårt att skriva en riktigt lång gnällspalt om varför Ale kommuns eldsjälar i föreningslivet inte tidigare fått en erforderlig hyllning, men det avstår vi från. Vi ska istället berömma och glädjas åt att den föreningsgala som arrangerades i Alafors fabriker i torsdagskväll, det kändes som ett av de bästa initiativen i modern tid. Eventet höll högsta klass och involverade det mesta av det bästa. Här fanns den professionella pianisten, David Carbe, Ales egen magiker Benji Millo som med obegripliga kortkonster lurade skjortan av alla, Kulturskolans musikutövare – och arrangemanget andades både värme och tacksamhet. Det försökte initiativtagaren, kommunalrådet Mikael Berglund (M), att sätta ord på. Han menade att detta var ett litet försök från kommunens sida att ge igen och om möjligt tacka för alla de timmar som ideella föreningsledare lägger ner på verksamheter för framför allt barn och ungdomar i Ale. Han hade inte ens försökt att räkna ut vad det skulle kosta om kommunen tvingats avlöna för alla timmar som spenderas i föreningslivet. ”Jag vet bara att då hade vi gått i konkurs, för det är så ofattbart mycket tid”. Med tanke på det så är en föreningsgala med lite god mat, underhållning av lokala förmågor samt prestigefyllda utmärkelser och diplom en insats som är lätt att motivera.
Låt nu detta bli en stolt tradition i Ale, men då lär inte 60 platser räcka nästa gång.
Med social hållbarhet i fokus har förändringsarbetet under rubriken ”Ale 360 grader” inletts. 204 personer har djupintervjuats om sina perspektiv och åsikter om ett gott liv i Ale. I onsdags kväll presenterades en sammanställning i Ale Kulturrum. Allmänheten fick möjligheten att prioritera bland 13 olika områden. Som väntat vann skolan störst gehör, men sedan prioriterades det mänskliga mötet. Behovet av öppna fysiska mötesplatser är uppenbarligen större än många föreställt sig. Det verkar heller inte vara en generationsfråga, utan såväl seniorer som ungdomar uttrycker samma sak. Denna självklara sak har kanske glömts bort i vår iver att försöka digitalisera hela vår omgivning. I grunden vill människor träffas – på riktigt! När man väl träffas vill man inte heller bara prata, utan den tredje prioriteringen som kom fram under kvällen var ”att bli lyssnad på”. Egentligen ganska självklart det också. Att tala för döva öron har sällan glatt någon, den djupare innebörden är sannolikt att behov av att se konkreta resultat och åtgärder när en brist påtalats eller när ett positivt förslag lagts fram.
Det känns som att aleborna har fått nog av projekt där man tycker till och sedan varken får återkoppling eller något synligt tecken på effekt. Processen 360 grader är tänkt att råda bot även på detta. Här ska alebornas prioriteringar vara vägledande. Det blir tveklöst spännande att följa.
