Visaftonen med Frendberg sträcker sig långt tillbaka i tiden. Lars-Eric Frendberg gjorde sitt första framträdande redan 1984 och har återkommit varje år sedan dess. Sonen Johan har varit en trogen följeslagare länge, men i fjol blev duon en trio när Kungälvs egen Robert Wells-kopia David Carbe kom med. I torsdags kväll fick publiken i Prästalund åter ett tillfälle att njuta av denna charmerande trippel av sångare och tillika musiker.
– Tänk att det har regnat i princip hela veckan, så får vi uppleva en sådan här fantastisk junikväll. Prästalund i försommargrönska, det finns inget bättre. Det gäller att fånga dagen – carpe diem, förklarade Lars-Eric.
– Du menar Carbe diem, hördes lite längre bort från scenen.
Efter att inlett kvällen med Elvis och ett musikstycke ur Rhapsody in rock klev Johan Frendberg in i handlingen. Han började med att beklaga sig för sitt utseende.
– Jag har klipp- och rakförbud. Det är nämligen så att jag ska spela Ronja Rövardotter på Lerbäcks Teater i sommar. Där av anledningen att jag ser ut som jag gör.
Den yngre generationen Frendberg bjöd på ett par fantastiska melodier signerade Cornelis Vreeswijk. Tolkningen av Lars Winnerbäcks ”Stackars” var magnifik, likaså extranumret med ”Fattig bonddräng”.
Senior Frendberg är en alldeles utmärkt Taube-tolkare. ”Calle Schewens vals” framkallade allsång och stämningen gick att ta på när ”Inbjudan till Bohuslän” ljöd i solnedgången.
– Detta är verkligen din låt, det känns som att du har skrivit den, sade David Carbe som i sin tur bjöd på ett högklassigt medley och en utmärkt version av Ted Gäderstads vackra ”Himlen är oskyldigt blå”.
Efter att tonerna klingat ut och sången tystnat hördes bara fåglarnas kvitter. Det är stunder som denna som kan plockas fram ur minnesbanken när vintern gör sitt intåg och mörkret sänker sig.
