LÖDÖSE. Maria Ottosson, eller Ayla som är hennes andliga namn, har en fyrbent läromästare.
Genom en osynlig länk kommunicerar hon med hästarna, ofta i bilder.
- Självklart träffar jag många skeptiker, men jag låter inte det påverka mig.
På Eckerna gård i Lödöse har det blivit dags för en ridtur. Med vana rörelser leder Maria ”Ayla” Ottosson in varmblodet Berra och ställer honom i stallgången. Han har rullat sig i lera, fastän han vet att det inte uppskattas av sin ägare. Tålmodigt börjar Ayla borsta bort den värsta smutsen från pälsen.
Djur har alltid haft en stor plats i hennes hjärta och, förutom sitt stora hästintresse, har hon tidigare fött upp både hundar och katter.
Hon är utbildad friskvårdsterapeut och har även sysslat en del med massage, även på hundar och hästar. Hon har även utbildat sig inom djurkommunikation och healing, vilket hon numera håller egna kurser i.
När hon ska kommunicera med sin häst sätter hon sig utanför boxen och framkallar för sitt inre en länk mellan sig själv och djuret.
– Det är svårt att förklara hur jag gör, men jag börjar med att koppla på mitt ”tredje öga”. Sedan stoppar jag liksom mig och hästen i en bubbla och fokuserar på länken, bryggan, mellan oss. Ibland ser jag en bild som jag ritar upp, ibland ser jag en färg och det kan också vara ord som jag skriver ner.
Det andliga livet är något som alltid fascinerat Ayla och såväl meditation som yogaövningar är inslag i de kurser hon håller.
– I det jäktiga samhälle vi lever i tror jag att det blir nödvändigt att gå tillbaka till ursprunget. För att kunna få kontakt med djuren måste man först hitta sig själv och lära sig att fokusera.
Hon håller kurser fortlöpande och till hösten ska hon hålla i en utbildning på Irland. Kursen är uppdelad i tre delar som man går igenom i tur och ordning. Första delen handlar om att komma i kontakt med sig själv och lära sig att skapa länken, del två fokuserar på telepati och del tre på healing. Hon har även en Facebook-grupp med medlemmar från hela världen.
– Självklart träffar jag många skeptiker, vissa tycker att jag är jättekonstig, men det här blir allt mer vanligt. Jag låter mig inte påverkas av vad andra tycker, utan gör det jag tror på. Jag har hittat mitt drömjobb och slutar aldrig att lära mig.
Tar man betalt för något dylikt måste det ju rimligen falla under kvacksalveri. Om man nu gör det för egen del på sin fritid utan att ta betalt må vara hänt, men då skadar det ju ingen annan. Även om det inte är åtalbart enligt kvacksalverilagen är det ett obehagligt sätt att profitera på svagsinta och världsfrånvända. Personligen tycker jag det är fel av Alekuriren att uppmärksamma och förmedla den här formen av ”företagsamhet”.