Ännu ett år har gått och julintervjun med det moderata kommunalrådet Mikael Berglund är den tionde i ordningen. Trots att det stundar tuffa ekonomiska prövningar nästa år känns han oväntat lugn.
– Jag har stor respekt för vad som väntar 2020, men jag känner mig väldigt trygg med att vi redan har ställt om flera av verksamheterna. Organisationen känns bättre rustad än tidigare. Vi inledde omställningsarbetet i god tid och jag tror vi ligger i fas. Klumpen i min mage har i alla fall blivit mindre, säger Berglund.
Han blickar tillbaka på ett år som enligt honom själv har innehållit både plus och minus. Det positiva är att ledningsgruppen snart är komplett och att tiden med tillförordnade chefer går mot sitt slut.
– Att vi lyckades få Maria Reinholdsson att nappa på jobbet som kommunchef är en stor framgång. Hon hade egentligen inte sökt tjänsten, men en vaken rekryterare övertygade henne om att träffa oss. Det uppstod ett ömsesidigt intresse och det var en enorm glädje, årets bästa händelse, när Maria tackade ja, berättar Berglund.
På minuskontot finns tre stora byggprojekt. Tre ondskefulla överraskningar med en kraftig bismak.
– Gemensamt för ombyggnaden av Davinciskolan, ridhuset på Jennylund och Börjessons Mekaniska är att de påbörjats innan de varit färdigprojekterade. Den tidigare S-majoriteten jagade röster i valrörelsen och det får aleborna nu betala för. Vi vädjade om en paus och ett omtag när det gällde Da Vinci. Att rita och bygga samtidigt blir väldigt dyrt. Ridhuset har vi varit motståndare till hela vägen, men nu när vi redan har betalt delar av notan är det svårare att stoppa. Däremot kommer vi att utreda alla alternativ innan vi tar beslut om nästa steg. Det kan bli allt från att färdigställa till att stoppa bygget eller sälja det, menar Berglund.
När har du varit som argast 2019?
– Jag blir sällan arg, däremot ledsen, bedrövad och förfärad när jag känner att politiken inte har levererat och tagit ansvar för skattebetalarna. När det gäller dessa tre projekt som inget av dem håller budget har politiken ett stort ansvar och det blir en dyr läxa. Jag hoppas att alla inblandade inser det, svarar Berglund.
Byggnation och samhällsplanering är högaktuella frågor i Ale kommun. Båda centralorterna, Nödinge och Älvängen, är inne i en utvecklingsfas.
– Vi vill hitta smarta sätt att kombinera bostäder och handel på, men handeln är inne i en strukturomvandling. Hur kommer framtidens butiker att se ut? Vilka överlever och kan utmana näthandeln? Personligen så tror jag att morgondagens köpcentrum kommer att innehålla mycket annat än de traditionella butikerna. Träning och livsstil blir viktiga branscher liksom livsmedel. Jag tror även att verksamheter som lek- och busland kommer att flytta in mer centralt, även förskolor kan återfinnas i centrum, spekulerar Berglund.
Handeln i Ale utmanas på allvar, inte minst av Kongahälla Centers etablering.
– Ett nytt Backaplan är på gång och Torp i Uddevalla expanderar kraftigt. Vi är åtta på bollen och det är aldrig roligt, men samtidigt är jag inte helt övertygad om att dessa stora handelsplatser kommer att triumfera. Det kan mycket väl bli som så att vi är tacksamma för att vi inte hunnit bygga. Framtidens centralorter kommer kanske se helt annorluda ut, menar Berglund.
Ändå är ett av höstens stora glädjeämnen en byggkran i Nol.
– Det gick som ett mindre lyckorus genom kroppen när jag såg den. En byggkran skänker framtidstro och en signal om att här händer det nåt, säger han och syftar på Alebyggens lägenhetsprojekt på Folketshusvägen i Nol.
I Älvängen har Mikael Berglund mött en del kritiska röster om den uteblivna centrumsatsningen.
– Jag förstår frustrationen, men kommunen tvingade exempelvis inte ICA att flytta. Det är marknadskrafterna som styr. Misstaget i Älvängen är att vi inte kommit igång med byggnationen runt resecentrum. Hade vi gjort det hade vi skapat andra förutsättningar, avslutar han.
