Hon har en bakgrund som fotbollsspelare och tränare. Hon har bland annat tränat Älvängens damer i division 1 och på spelarmeritlistan finns bland annat ett SM-guld med Jitex på 80-talet. Idrott och föreningslivet har alltid varit viktigt för Nödingebon Helene ”HP” Persson.
– Det är en ynnest att få arbeta med det man verkligen tycker om, säger hon.
Efter att ha varit föreningsutvecklare i Ytterby IS i tre år och väktare i sex år väntar nu nya utmaningar för Helene. I oktober började hon sin nya tjänst som idrottskonsulent i Ale och Lilla Edets kommun – en tjänst som Ari Amin tidigare har haft. Hon jobbar för SISU Idrottsutbildarna som har i uppdrag att hjälpa och stötta föreningarna.
– Jag företräder både SISU Idrottsutbildarna och det västsvenska idrottsförbundet. Jag kan i min roll som idrottskonsulent hjälpa föreningarna i de här två kommunerna genom att ta kostnader för dem. Det handlar inte om att jag kan betala löner utan om exempelvis en förening vill åka på en utbildning så kan jag ta den kostnaden för dem, berättar Helene.
Hon fortsätter:
– Sedan kan det handla om alltifrån att hitta rätt utbildningsplaner åt föreningarna och hjälpa dem med hur man får i ordning på föräldragrupper.
Hon håller just nu på att ta kontakt med föreningarna i Ale och det är flera som har visat intresse för ett samarbete.
– Nol IK har redan bokat en process, vi ska åka på konferens. Det blir en stor ekonomisk hjälp för föreningarna om vi får till ett bra samarbete, säger hon och fortsätter:
– Jag jobbar mycket med Emma Kronberg som är föreningsutvecklare här i kommunen. Det är ett viktigt samarbete för mig.
Rätt värdegrund i föreningarna är A och O, enligt Helene.
– Det är otroligt viktigt både dig själv och för den föreningen du jobbar för. Har man rätt värdegrund så har man inga problem med föräldrar exempelvis. Men har man inte koll på det så blir det problem. Vi på SISU tror på att man ska börja med värdegrunden direkt så att den kommer ut i alla led.
Är det ett roligt jobb?
– Ja, herregud. Jag hade i stort sett bestämt mig för att sluta med fotbollen och idrott överhuvudtaget och i stället satsa på mitt yrke som väktare. Men då får jag ett samtal om jag var intresserad om en fast tjänst. Man kan inte säga nej till idrott.
Vilken blir din största utmaning?
–Att komma i kontakt med alla föreningar. Det krävs mycket tid och mycket arbete, men jag ser verkligen fram emot det.
Om vi sitter här om ett år igen, vad hoppas du har hänt då?
– Att jag har bra kontakt med de föreningarna som vi har inlett ett samarbete med. Sedan hoppas jag att alla föreningar i de här två kommunerna känner till att vi finns och att de kan få hjälp.
Vad ser du fram emot mest?
– Det ska bli fantastiskt att få jobba med föreningar som jag i dag inte kan så mycket om. Det finns så många häftiga föreningar och sporter som jag inte kan så mycket om.
