ÄLVÄNGEN. En mysig, grön och miljöprioriterad väg skulle bli lyftet för Älvängen centrum.
Det tror inte längre handlarna i samhället som protesterade kraftigt på Trafikverkets informationsmöte i tisdags kväll.
Om syftet med träffen var att bemöta mötesdeltagarnas frågor och kritik kunde ingen gå hem nöjd.
Svevia har på uppdrag av Trafikverket och Ale kommun ansvaret för ombyggnaden av Göteborgsvägen och det nya busstorget i Älvängen. Uppgiften är att skapa en miljöprioriterad väg genom Älvängen centrum med gröna växter, förhöjda övergångsställen, breda gång- och cykelvägar samt fickparkeringar. I takt med att arbetet har förlöpt har kritiken från handlarna höjts. Nu när resultatet börjar bli allt tydligare har tålamodet tagit slut och besvikelsen är mycket stor. Störst kritik riktas mot de längsgående fickparkeringarna som byggts enligt en svensk standard om två meter. Det medför att den som kliver ut ur bilen på vänster sida hamnar mitt i körbanan.
– Det är en stor risk för alla, men framför allt för de med barn som kanske hoppar ut i all hast. Är det Trafikverket eller Ale kommun som tar ansvaret för de eventuella olycksfall som kommer att ske, undrade en förgrymmad affärsinnehavare, Gunnar Larson.
Kvällens enda applåd
Han hade medhåll av de drygt 30 företagare som anlänt till mötet. Bäst förberedd var Ica-handlare, Stefan Wennberg.
– Jag har mängder av frågor och dessa grundar sig på studiebesök som har gjorts i bland annat Sävedalen och Kungälv. Om ni har byggt enligt en norm eller standard så undrar jag varför den bara gäller i Älvängen? Jag har som företagare självklart särintresse i att vi skapar bra förutsättningar för en fungerande handel, men det är inte bara jag som gnäller. Våra kunder gör det också. Det är det som är så alarmerande. Alla känner vi att ni har gjort det sämre för oss handlare i Älvängen och nu verkar ingen vilja ta ansvar för att det har blivit så här. När ni är klara med ert arbete packar ni ihop, medan vi andra ska försöka överleva. Det är helt obegripligt att ni trots att det finns utrymme väljer att bygga parkeringsplatserna efter ett minimimått. Har syftet verkligen varit att göra det sämsta och billigast möjliga för Älvängen? Blir upplevelsen att här är det trångt och otillgängligt kommer kunderna välja att göra sina inköp på annan plats, så fungerar handeln. Du får ingen andra chans, dundrade Wennberg som fick kvällens enda applåd.
Sänka hastigheten
Mats Granat, projektledare för Trafikverket och etappen Älvängen-Nol, försökte förklara sig.
– Hela tanken med den miljöprioriterade gatan är att sänka hastigheten. Genom förhöjda övergångsställen, kantstenar och viss ytbeläggning skapar vi en visuell känsla av att här går inte att köra fort. Målet är 30 km/h och i så låga hastigheter gör det inget om du kliver ut i gatan. Du blir inte påkörd. Vår uppfattning är att parkeringsplatserna är tillräckligt stora. Kantstenarna är fasade vilket gör att du kan köra upp på dem utan att skada däcken och därmed parkera väldigt nära. Det gör att bilen inte alls ska hamna halvvägs ut i körbanan.
Trafikingenjör Kenneth Gustavsson från Ale kommun fyllde i.
– Oavsett om parkeringen är två eller tre meter bred kommer du alltid att behöva ta hänsyn till trafiken när du kliver ur bilen. Vi har försökt skapa en enhetlig struktur genom Älvängen.
P-platsernas storlek är det hetaste debattämnet just nu. Varifrån normen eller standarden två meter kommer lämnades obesvarad. Däremot gjorde Kent Andersson från WSP ett förtydligande som dessvärre rörde upp känslorna än mer.
– Det är kanske ingen norm, utan det är mer råd och riktlinjer som vi följer vid denna typ av byggnation.
Nästa stora farhåga är de smala infarterna till Post- och Kapellvägen. I dagsläget kan två bilar omöjligt mötas vid Kapellvägen. Detta ska enligt Mats Granat avhjälpas så fort den förhöjda övergången blir klar. Det blir då också möjligt att ta gångbanan i anspråk, men vän av ordning, hur blir det då med gångtrafikanternas säkerhet?
Utanför foto- och leksaksaffären har det lagts kantsten i två etage, vilket gör att bildörren slår i den övre.
– Det låter inte bra och är en nyhet för mig. Det ska vi titta på, lovade Mats Granat.
Ett svar som fastighetsägaren Anders Johansson inte var nöjd med.
– Det är bara att fixa till, så kan det inte under några omständigheter få lov att vara. Samma sak gäller Kapellvägen. Du ser problemen med blotta ögat. Vidare kan jag försäkra er om att parkeringarna inte ens är två meter. Jag har mätt med tumstock, så när ni ändå gör om dem kan ni lika gärna bredda dem rejält och lösa bekymrena, föreslog Anders Johansson.
Irritationen bland handlarna steg under mötet, inte bara för de oönskade svaren, utan också för attityden de möttes av.
– Det känns inte som att ni har tagit till er någonting av kritiken, konstaterade Kjell-Åke Kjellberg.
Stor oro
Företagarföreningens ordförande Helena Urdal var nöjd med att mötet kom till stånd, men känner samtidigt en stor oro.
– Parkeringsplatserna har länge varit ett problem i Älvängen och vår förhoppning var att det skulle bli bättre nu, men så känns det definitivt inte. Postvägen blir enda vägen ner till den blivande pendelstationen och blir den inte tillräckligt bred får vi en flaskhals som kommer att påverka hela centrum. Jag förstår inte varför de gör allt så litet och trångt som möjligt. Det finns ju utrymme. När två bussar möts kommer du att känna dig väldigt liten i en parkeringsficka på Göteborgsvägen.
Besvikelsen var stor och såväl Trafikverket som Ale kommun bör ta sig en funderare på om allt gått rätt till. När så många reagerar på ett och samma sätt brukar det finnas fog för det.
– Det verkar som att kommun och stat har samverkat i det här projektet, tyvärr så fick inte vi som berörs vara med. Däremot får vi vara med och betala notan, suckade Stefan Wennberg.
Inte blev det mer positivt efter att Mats Granat sammanfattat mötet.
– Vi ska se över Kapellvägen ytterligare en gång, samt stensättningen utanför fotoaffären, men jag vill att vi bygger klart så som planerat. Jag är övertygad om att det blir bra, men ni har rätt i att det inte finns några pengar att göra om arbetet om det till sist inte skulle bli bra.
Det hade nog alla redan förstått, men vem gläds åt det?
