Lennart Bengtsson har alltid tyckt om att idrotta, men det dröjde innan han sprang sitt första maratonlopp.
– Det var en maratonvåg i slutet av 70-talet. Jag var överviktig vid den tiden, jag tror att jag vägde uppemot 100 kilo. Jag trodde inte att det skulle gå eftersom jag redan då var för gammal – men sedan såg jag att Ingemar Johansson sprang Stockholm Marathon och han var stor. Jag tänkte att klarar han det så kan även jag, så 1981 gjorde jag mitt första lopp, säger han.
Och på den vägen är det. Åren har gått och Lennart har bland annat sprungit Stockholm Marathon 31 gånger. Han har dessutom hunnit med att springa 35 maraton under tre timmar och fem minuter – rekordet ligger på två timmar och 52 minuter.
– Nu är jag betydligt långsammare än så, men jag känner mig i bra form, säger Lennart, som tränar varje dag.
– Jag springer mellan fem och sex mil i veckan, men förr var det betydligt mer än så. Det är helt otroligt vad träningen ger, fortsätter han.
För fem år sedan var Lennart med om en olycka som hade kunnat förändra allt.
– Jag välte med en skylift från sju meter och knäckte en ländkota. Jag kunde inte gå, men träningen blev min räddning. Jag gick fram med rullatorn till cykeln och hoppade upp. Jag cyklade på nätterna eftersom det gjorde så ont. Redan på sjukhuset sa jag till läkaren att jag skulle springa veteran-SM i juli och det här hände i april, men det gick såklart inte, säger han.
Ett och ett halvt år senare sprang Lennart ett maraton igen och på lördag gör han sin 171:a start när Växjö Marathon avgörs.
– Jag har inga men från olyckan, vilket är helt fantastiskt. Jag hade kunnat vara ett vårdfall, men livet har aldrig varit bättre, det spritter i mig. Jag känner en stor tacksamhet för att kunna hålla på med det här. Det är bara en stor sak att klara ett maraton, och nu gör jag mitt 171:a. Det hade jag aldrig kunnat drömma om när jag började, säger Lennart.
Hur förbereder du dig inför ett maraton?
– Jag försöker trappa upp med kolhydrater, men jag märker att jag inte kan ta ut samma kraft som jag gjorde förr. Jag fyller 77 i februari och jag får vara tacksam att man är som man är. Det är få förunnat att ha det så som jag har det. Förr var det många som frågade mig när jag tänker sluta, men nu har de slutat med det. Jag hoppas inte att jag behöver planera för det än, den dagen kommer men jag hoppas att det dröjer, säger Lennart, som under den gångna helgen sprang Göteborg Halvmarathon.
– Det gick bättre än väntat. Mitt bästa halvmaraton på flera år, meddelar han efter loppet.
