Som liten pojk satt Oliwer uppe mitt i natten och följde Usain Bolts framfart på de stora arenorna.
Det var då som han bestämde sig att han skulle stå där en dag.
– Det var så häftigt att se honom. Jag sa till pappa att jag också ville börja med friidrott och springa i de stora mästerskapen, berättar han.
I somras lämnade Oliwer Danielsson och familjen Östersund för Älvängen. Det blev till slut ett självklart val. Oliwer har länge tillhört de snabbaste löparna i sin ålder och i Östersund fanns det ingen konkurrens.
– Mamma och pappa har länge velat flytta ner hit och nu dök tillfället upp. De tänkte mycket på min friidrott och jag ville utvecklas. Det kunde jag inte göra längre i Östersund. Jag behövde möta män för att få motstånd, säger han.
Hur trivs du i Ale?
– Väldigt bra, det är fint här och det ligger nära stan.
Tränar med bästa klubben
Nu tränar och tävlar han för Ullevi FK som förra året blev utsedd till Sveriges bästa friidrottsklubb.
– Det är hög klass på klubben. Jag känner att jag har utvecklats mycket under de senaste fem månaderna och jag får träna med killar som är bland de bästa i landet. Det är stor skillnad mot när jag var i Östersund, tycker han.
Han har en talang utöver det vanliga. Oliwer anses vara den nästa stora löparstjärnan – något som Sverige har suktat efter en längre tid.
– Ingen i Norden har sprungit under tio sekunder. Jag vet inte vad det beror på. Antingen är det på grund av tränarna eller att vi inte har samma klimat som dem i Jamaica eller USA. Vi har inte samma förutsättningar att träna som dem, säger Oliwer och fortsätter:
– Mina tidigare tränare har sagt att jag kan bli hur bra som helst och mitt största mål är att ta mig under tio sekunder på 100 meter.
Jagar guld och revansch
Nu ligger fullt fokus på ungdoms-SM som avgörs i Uppsala den 4 och 5 mars. Där jagar Oliwer guld i både 60 meter och längdhopp.
Och han är på jakt efter revansch från förra året.
Oliwer tog sig då enkelt vidare till finalen på 60 meter och var storfavorit till att springa hem guldet. Men i ledning med 15 meter kvar fick han en bristning i höftböjaren och ramlade in som tvåa.
– Det var väldigt jobbigt. Jag var borta i fem månader och tappade ett SM-guld och jag var på väg att slå nytt svenskt rekord, säger han.
Hur tog du det?
– Ganska bra ändå. Jag såg bara framåt hela tiden och det stärkte mig mycket. Jag ville komma tillbaka till den nivån som jag var innan och det har jag gjort nu.
Vad skulle det betyda för dig att få kliva upp överst på pallen?
– Det hade varit en dröm som gick i uppfyllelse och en lättnad att jag tar tillbaka det som jag tappade förra året. Det känns som att jag har en väldigt stor chans att vinna i år. Jag slog han som är Sverige-etta för två veckor sedan på hans hemmaplan. Jag tänker väldigt mycket på SM nu och jag har en bra känsla i kroppen.
Händer det att du blir nervös inför en tävling?
– Den gången jag var riktigt nervös var under min första tävling för Ullevi. Då tjuvstartade jag bort mig. Sedan är det alltid bra att vara lite nervös, då presterar man bättre.
Men det är löpning som gäller i första hand?
– Ja, längdhoppet har jag mer på sidan om. En dag kommer jag att behöva välja och mina tränare vill att jag ska satsa på löpningen.
Om vi ser tio år framåt, hur långt har du kommit då?
– Om min kurva går som den gör just nu så kommer jag att vara med i ett stort mästerskap inom fem, sex år. Sedan är det absolut möjligt att ta en mästerskapsmedalj om tio år.
