37 år som brandman

Tony Hansson bodde i Prässebo när han som 20-åring fick anställning på Tudor i Nol. Willy Karlsson, som var stationschef på den tiden, rekryterade i stort sett alla blivande deltidsbrandmän på batterifabriken.

– Du kan bli brandman, sade Willy till mig och hux flux var jag det.

När Tony började sin anställning på räddningstjänsten 1984 jobbade han inte bara på orten utan var även Nolbo sedan några år tillbaka.

– Den första tiden fick man finna sig i att sitta bak i brandbilen. Sedan många år tillbaka är det emellertid jag som sitter upp bakom ratten. Visst har jag godkänt för rökdykning, men det är bättre att ungdomarna sköter den biten, skrattar Tony.

– Det är att ansvar att köra bilen också. Det har blivit många turer i kommunen under årens lopp.

Hur många larm har du åkt på?

– Uppskattningsvis ett par tusen. Jag räknade ut att jag har haft jour nio år av mitt liv.

I samband med att Tudor lade ner sin produktion i Nol 1999 blev Tony Hansson uppsagd. I samma veva skapade Ale kommun så kallade kombitjänster för att kunna upprätthålla numerären av brandmän på stationen i Nol.

– Jag började jobba på parkavdelningen och hade ständig jour under dagtid. Kombitjänsterna försvann när det nya räddningsförbundet BORF bildades. Nu är jag anställd på samma premisser som andra deltidsbrandmän.

Vad är roligast med jobbet?

– Drivkraften är och har alltid varit att kunna hjälpa människor. I början var det naturligtvis lite roligt att åka brandbil, men den känslan gick över ganska snart.

37 år som brandman är en lång tid, har du aldrig funderat på att sluta?

– Nej, det har jag inte. Jag har alltid tyckt det varit väldigt roligt och det beror naturligtvis på den fina kamratandan som råder. Nu är jag äldst i gänget och omsättningen på personal är betydligt större idag jämfört med hur det var förr.

– En förutsättning för att kunna arbeta som brandman är en förstående fru och det har jag. Det är många gånger som hon har fått gå ensam på kalas eller att vi har fått bli hemma när jag har haft jouren.

Om du hade varit ung idag, hade du sökt jobb som brandman?

– Alla gånger! Jag hade gjort om samma resa.

Tony Hansson har sett hur räddningstjänsten utvecklats genom åren, inte minst gäller det arbetsmiljön.

– När jag började som brandman var stationen inget att skryta med, det var trånga utrymmen och slitet överlag. Nu har vi en station med träningshall och fina omklädningsrum.

Givetvis har åren som brandman även inneburit flera omskakande händelser för Tony Hansson. Eftersom han bor nära stationen åker han i princip alltid i det räddningsfordon som når den aktuella olycksplatsen först.

– Jag har fått se en hel del tragiska incidenter på E45. Det har blivit betydligt bättre sedan vägen försågs med mitträcke. Jag minns särskilt en gång i slutet av 80-talet när en bil med fem ungdomar i hade kört in i en lyktstolpe. Vi hade inga klippverktyg på den tiden utan fick använda oss av bågsågar och vinkelslipar. Det är skillnad på dagens räddningsfordon som är oerhört välutrustade.

Just nu diskuteras hur räddningstjänsten ska organiseras i Ale kommun i framtiden. Vad är din åsikt i den frågan?

– Vi ska absolut ha en heltidsbemannad station i Ale. Kommunen växer och larmen är mångdubbelt fler än när jag började. Dessutom blir det allt svårare att rekrytera RIB-personal, det vill säga deltidsbrandmän.

Om det skulle bli verklighet så blir det utan dig?

– Ja, då har jag lagt hjälmen på hyllan för länge sedan!