”Allt mellan lust och ångest”

Ungdomstiden är en speciell tid. Därför behövs en speciell mottagning. Så tänkte man när ungdomsmottagningar först uppstod i Sverige. Och fortfarande skiljer de sig från resten av vården. Besöken är helt frivilliga. Ingen förälder kan tvinga hit sin tonåring och andra vårdinstanser kan inte heller remittera unga hit. Här råder dessutom en starkare sekretess än i övriga vården.

– Ungdomar måste känna sig helt trygga med att det de berättar på ungdomsmottagningen stannar här, säger Katrin Hedén, barnmorska och enhetschef på ungdomsmottagningen.

Vad får man hjälp med på en ungdomsmottagning?

– Allt mellan lust och ångest, brukar vi sammanfatta. Man behöver själv inte veta varför man inte mår bra när man kommer hit, det hjälper vår personal ungdomen med att sortera ut.

Hon berättar att unga söker för allt från problem med menssmärta och behov av preventivmedel till stress och ångest.

Vad ser ni för trender kring hur unga mår?

– De har det jobbigt nu. Det är större press på ungdomar. De söker mycket för stress och ångest, säger Katrin.

Varifrån uppfattar du att pressen kommer?

– Sociala medier. Där finns så mycket kring hur man ska se ut och hur man ska vara. Det påverkar unga väldigt mycket.

Katrins kollega Marie Johansson kommer in i rummet. Hon är legitimerad hälso- och sjukvårdskurator och har arbetat med unga i trettio år, bland annat inom socialtjänsten. Sedan tio år är hon kurator på Ales ungdomsmottagning. Hon tillägger att skolan utgör en större press numera. Unga måste välja bland en mängd olika gymnasieprogram och gymnasieskolor och de upplever att allt hänger på deras betyg. Dessutom finns världsläget med krig och klimatkris. Att vi alla översköljs av mängder av information tror hon också är en faktor.

– Ungas hjärnor är inte färdigutvecklade. Det gör det svårare för unga att sortera alla intryck. Unga är på det viset mycket mer sårbara och som ung har man inte samma kapacitet som en vuxen att hantera exempelvis stress, säger hon.

Ale sticker ut

Båda arbetar också på ungdomsmottagningarna i Kungälv och Stenungsund. Katrin är enhetschef för samtliga och hon ser att Ale sticker ut.

– Det finns en socioekonomisk utsatthet i Ale, fler har en påfrestande livssituation på olika sätt.

Även Marie märker skillnaden.

– Här söker många när det blivit ganska illa. Vi har inte fler orosanmälningar till socialtjänsten kring barn. Men många kommer istället när de blivit 18 år. Då berättar flera att de upplevt våld i hemmet eller missbruk.

Hon berättar att en del unga uppger att de väntat tills de fyller just 18, för då vet de att de kan söka hjälp utan att vårdpersonalen gör en orosanmälan till Socialtjänsten, mot deras föräldrar. Ibland har de väntat av andra skäl.

– Om det finns mycket problematik i familjen är barnet inte vant vid att vuxna kan hjälpa. Då tänker man inte ens att man kan få någon hjälp, säger Marie.

För sex år sedan flyttade Ales ungdomsmottagning från Nödinge till Älvängen. Flytten gjordes för att den tidigare lokalen inte nådde upp till säkerhetskraven. Men personalen skulle vilja flytta tillbaka.

– I Nödinge florerar fler ungdomar och behoven är större i den södra delen av kommunen. Så vi hade önskat att vara där för att kunna möta fler, säger Katrin.

För trots att det går att både chatta och ha videobesök hos ungdomsmottagningen vill de flesta unga komma på ett fysiskt besök. Kanske beror det på hur de bemöts, tror Marie. Till skillnad från en vårdcentral – som tittar på vad som är fel, utreder och ordinerar medicin – gör ungdomsmottagningen inget av det. Här letar personalen istället efter det som är bra, för att stärka ungdomen och få igång hens egen utveckling framåt.

– Det är en väldigt viktig skillnad. Det är hjälpsamt för unga att möta människor som ser det friska i dem, säger Marie Johansson.

Karin Fingal