GÖTEBORG. Efter att ha suttit anhållen i 72 timmar släpptes hon, men utan telefon, plånbok, jacka och nycklar hem.
– Eftersom mina anhöriga inte hade kontaktats fick jag gå till polisen runt hörnet och be om hjälp, men det var lättare sagt än gjort, säger Brita Karlsson, 76.
Omständigheterna kring gripandet av Brita Karlsson väcker många frågor, likaså frisläppandet.
När hon äntligen fick besked om att alla brottsmisstankar om mord var avskrivna gick allt fort – så fort att varken advokat eller anhöriga hann kontaktas.
Plötsligt öppnades dörren till cellen och Brita leddes mot utgången.
– Gå ut genom dörren där borta, den som är olåst. Dina tillhörigheter får du hämta hos polisen senare, var uppmaningen från häktespersonalen. När hon frågade om anhöriga var meddelade och hur hon skulle ta sig hem gavs inga svar.
– Du kan gå nu! var det enda jag fick höra.
Plötsligt stod hon på utsidan iklädd häkteskläder, utan telefon, pengar, jacka och nycklar hem.
– När de grep mig fick jag inte ta med mig någonting. Inte ens min hjärtmedicin. Nu stod jag där. Frisläppt, men vad skulle jag göra utan pengar och telefon? Jag såg ingen annan lösning än att gå till polisstationen på Skånegatan. Jag förklarade vad som hänt och bad dem kontakta mina anhöriga. Utan telefon kunde jag inte hjälpa dem med nummer och när jag föreslog att de kunde söka på google tittade de bara på mig. Det var inget de ville göra, utan de hänvisade mig till pendeln. ”Men jag kan inte betala, förklarade jag”. Då fick jag till svar; ”Säg att du kommer från häktet”. I efterhand har vi skrattat åt det här. Min son sa; ”Mamma du ska vara glad att de inte har randiga kläder i häktet längre”.
Brita gav mer eller mindre upp och slog sig ner i receptionen på Skånegatan.
– Jag tänkte att till slut kommer väl någon hjälpsam att undra varför jag sitter här, säger hon.
Det tog sin tid och plötsligt kom räddningen.
– Ja, Nina, min underbara dotter dök upp. De hade fått kontakt med advokaten som sagt att jag var släppt. Nu undrar jag bara om det verkligen ska fungera såhär? Måste du tjuvåka hem och bryta dig in i lägenheten? Mina tillhörigheter som till exempel telefonen fick jag vänta en vecka på att få tillbaka. Utan telefon kunde jag inte betala mina räkningar. Du kan inte fungera i samhället. Jag var ju oskyldig, då måste det finnas smidigare rutiner, säger Brita kritiskt.
