I slutet av januari flyttade personer från äldreboendet Vikadamm till Ale Seniorcentrum på Garverivägen i Älvängen och det blev en flytt som väckte starka reaktioner. En person med god insyn i verksamheten berättar bland annat om sin oro över hur de äldre behandlas.
– Flytten var en katastrof. Det fanns inga sängar när de boende kom dit och fem demenssjuka personer satt i ett nytt rum och stirrade in i en vägg. De blir oroliga när det blir förändringar och då hade det varit naturligt att ordna så mycket som möjligt innan de kom dit. Jag var gråtfärdig efteråt, det var en omänsklig behandling, säger personen till lokaltidningen och fortsätter:
– Ingenting fungerar som det ska, det går exempelvis inte att använda mobilen då det inte finns någon täckning och det går inte att kolla på tv. Det är en bunker, eller ett fängelse skulle man också kunna kalla det. Egentligen behöver jag bara vara där ett par dagar i veckan, men efter flytten är jag där varje dag eftersom jag är så orolig och jag upplever att jag är långtifrån ensam att vara det. De äldre behandlas ovärdigt.
Personen pekar på flera brister, bland annat att det inte finns tillräckligt med personal.
– Många i personalen känner att de inte orkar längre eftersom det är personalbrist. Det här är ingen kritik mot den befintliga personalen som i dag arbetar sig blå för att det ska gå runt, men det är inte okej med tre personal på två avdelningar. Jag undrar hur ledningen tänker och vad politikerna står i frågan. Det var sju boende på Vikadamm som flyttade till Ale Seniorcentrum, i dag är det tre och det säger en hel del. De anhöriga vill inte ha kvar dem och jag själv skulle aldrig vilja bo där.
Annika Ljungh, verksamhetschef Arbete, Trygghet och Omsorg, besvarar kritiken:
– Vi är medvetna om att det finns personer som inte är nöjda och vi har tagit emot många samtal den senaste tiden. Det är mycket som har varit stolpe ut sedan flytten, saker som vi inte har kunnat förutse. Det har bland annat varit problematiskt med upphandling kring TV-abonnemang med fiberlösning, vilket har inneburit stora problem med tv och telefoni. Sedan är det en del byggnadstekniska problem med vanliga dörrar och branddörrar som vi har felanmält, men innan det är åtgärdat känns det extra tungt. För att vara en så stor byggnad är det många saker som blivit jättebra, men just nu är det lätt att märka av det som ännu inte fungerar, säger hon.
Ale Seniorcentrum beskrivs som en bunker eller fängelse, hur ser du på det?
– Vi hyr den här fastigheten och har därför inte varit med i själva utformningen. Det är många passagesystem och vi har sett över vilka dörrar vi kan öppna på dagtid. Sedan vill vi att passagen mellan de olika enheterna ska vara öppnare än vad de är i dag. Vi vill att Ale Seniorcentrum ska vara ett öppet och välkomnande hus med många aktiviteter och en naturlig mötesplats för Ales seniorer.
Det riktas även kritik om att det är personalbrist, hur kommenterar du det?
– I schemat finns det tillräckligt med personal, men det är flera som har drabbats av influensa och alla vikarier har inte blivit tillräckligt insatta i arbetet. Personalen har varit otroligt flexibla, de har fått gå mellan avdelningarna och det är såklart slitsamt. Viss nyanställning behövdes göras och rekryteringen är i sitt slutskede.
Annika Ljungh meddelar nu att hon och enhetscheferna har bjudit in till ett anhörigmöte den här veckan.
– Vi vet att det finns en del som undrar hur läget ser ut och det bästa sättet är att samla alla, säger hon.
Hur ser du på fortsättningen?
– Det kommer att bli bättre än vad det är i dag. Vår intention är att det inte ska vara som det har varit den första månaden och vi agerar kring problemen som vi upplever finns just nu.
