I förra veckans nummer av tidningen berättade eldsjälen Inga-Britt Karlbom om de stora utmaningarna med att få folk att engagera sig i Starrkärr-Kilanda hembygdsförening. Andreas Antelid arbetar på kommunen som kultursamordnare, med inriktning på kulturarv, och han känner igen det Inga–Britt pratar om.
– Många av föreningarna har ju en historia av mer engagemang från bygden än vad de ser idag, säger han.
Han berättar att det tyvärr har blivit en ond spiral, där färre får göra mer. Har exempelvis en fotbollsförening färre spelare, behövs heller inte lika många engagerade föräldrar. Men i en hembygdsförening är situationen en annan.
– En hembygdsförening har ett lika stort behov oavsett hur många som är med i föreningen. Föreningen har saker som måste göras. Samlingar ska vårdas och hus ska skötas om. Desto färre som är engagerade och gör saker, ju mer behöver de som faktiskt engagerar sig göra.
Han berättar att man från kommunens sida stöttar föreningarna i den mån man kan.
– Bland annat genom bidrag och att föreningarna ibland kan få vara i lokaler som kommunen äger.
Samtidigt poängterar han hur betydande föreningarna är – det är i deras museum som Ales kulturarv bevaras.
– Informationen finns ju nedskriven men föremålen, platserna och husen är det som finns kvar. Museerna som föreningarna själva driver är en otroligt viktig del av Ales kulturarv. Det hade varit ödesdigert om så bara en av våra hembygdsföreningar skulle lägga ner.
Hur ser du på hembygdsföreningarnas framtid?
– Jag tror att de fortsatt kommer att ha en jätteviktig roll i att bevara, dokumentera och tillgängliggöra historien så att folket kan ta del av den.
Han anser att hembygdsföreningarnas roll idag troligtvis är viktigare än förr.
– Jag skulle säga att deras roll är viktigare nu än när de startade. På den tiden var Sverige mer statiskt, människor flyttade inte runt lika mycket. De som bodde på orten och växte upp där visste egentligen redan historien. Idag när vi flyttar runt en hel del så blir hembygdsföreningarnas kunskap mycket mer unik.
Han tar undervisningen i skolan som exempel.
– Förr var många lärare från den ort som de undervisade på och kunde därför undervisa om lokal historia. Nu bor ofta lärarna på en annan ort och då är behovet av samverkan med hembygdsföreningarna ännu viktigare än de var tidigare.
Med det sagt förstår han att det är en annan tid nu. Människor beteende har förändrats och det är inte lika självklart idag att ställa upp ideellt för en förening. Men för de som ser värdet i att bevara historien kan dagens situation vara värt en tankeställare.
– Min allmänna uppmaning till de som tycker att hembygdsföreningar fyller en viktig funktion är att man hör av sig till sin lokala hembygdsförening och frågar om det är något man kan hjälpa till med. Det behöver inte betyda att man ska ingå i en styrelse utan det kanske räcker med en insats per år. Hjälpa till med att måla ett hus en dag, eller liknande.
