”Det handlar inte om pengar”

Förra veckans reportage om synskadade Araceli Östberg, 82, vars biståndsbedömning bara ger henne möjlighet att komma ut två halvtimmar i veckan väckte känslor. Tidigare hade Araceli även haft möjlighet att gå till  det lokala gymmet med ledsagare. Numera är den fysiska träningen som läkare rekommenderat inte längre möjlig för henne. 

En stor förändring

Aracelis villkor förändrades vid halvårsskiftet, då en ny biståndsbedömning gjordes. Hon hade efter sin makes bortgång för snart fem år sedan haft en mer ”generös” bedömning om 40 timmars ledsagning i månaden. Nu är det ledsagning två halvtimmar i veckan som gäller. Det har inneburit en stor förändring i Aracelis livssituation, men att biståndsbedömningar förändras är inget ovanligt berättar förvaltningschef i Ale kommun, Ebba Gierow.

– Kommunen är skyldig att följa gällande lagstiftning och bevakar rättspraxis. Den förändras över tid. Den tekniska utvecklingen är till exempel ett skäl till detta. Nya hjälpmedel som underlättar vardagen medför samtidigt att samhället inte behöver bistå i samma omfattning som tidigare. Att domstolarna tolkar våra lagar och skapar ny rättspraxis innebär också att våra biståndsbedömningar behöver omprövas kontinuerligt, säger hon och fortsätter:

– Detta betyder att beslut kan bli annorlunda än tidigare. Den enskildes situation kan också ha förändrats vilket vägs in i bedömningen, likaså om behovet kan tillgodoses på annat sätt än via socialtjänsten. Det är en helhetsbedömning som görs. Utan att kommentera det enskilda fallet som ni har rapporterat om är det ändå viktigt att väga in att det kan finnas fler insatser runt individen. Det finns i regel också anhöriga och frivilligorganisationer som bidrar. Biståndsbedömningen väger in allt som finns runt personen för att ta rätt beslut.

Att fängslade personer skulle ha en större rättighet att vistas i det fria än personer i äldrevården eller med funktionsnedsättning är ingen bra jämförelse menar Ebba Gierow.

– Jag förstår resonemanget, men den som är dömd till fängelse tar samhället ett helhetsansvar för. För personer med rätt till stöd enligt LSS och SoL görs en bedömning om livssituationen. Det finns normalt flera andra alternativ för oss som är utanför lås och bom att komma ut. Vi är sällan helt i händerna på samhället, säger hon.

Möjligt att överklaga

Om man som kommuninvånare inte är nöjd med biståndsbedömningen kan beslutet överklagas till förvaltningsrätten och vidare till kammarrätten.

– Det pågår nästan alltid några ärenden och utgången av dessa kan då komma att påverka framtida bedömningar. Kommuner följer utvecklingen och jag har full förståelse för att besluten kan kännas både orättvisa och felaktiga, men i beslut som rör enskilda individer görs ingen koppling till kommunernas ekonomi. Det handlar inte om pengar. Rättspraxis är snarare resultatet av en levande diskussion om vad som är samhällets ansvar och vad som åligger den enskilde för att nå goda livsvillkor, avslutar Ebba Gierow.