Det är november 2015 och gradantalet är under nollstrecket. Fyra killar från Afghanistan anländer till Sverige, ett land som de inte vet någonting om. Alla hade tvingats fly från elände och misär i sitt hemland med en dröm om ett bättre liv.
– Det var kallt, väldigt kallt. Jag visste inte hur allt fungerade här i Sverige och den omställningen var svår. Det var jobbigt att komma till ett nytt land där samhället är annorlunda än vad jag var van vid, säger Mahdi.
– Först kom jag till Malmö tillsammans med en kompis. Vi fick därefter bo i Stockholm innan vi splittrades och jag bosattes i Ale, vilket jag egentligen inte ville till en början. Det var en väldigt tuff period, fortsätter Erfan.
Alla fyra träffades första gången 2016. De försökte lära sig språket för att kunna bemästra grundskolan.
– Det tog nästan två och ett halvt år innan jag förstod det svenska språket. Jag trodde först att jag aldrig skulle klara det. Jag bor hos en svensk familj och där pratar de svenska med mig och det har hjälpt väldigt mycket, säger Erfan.
– I skolan är engelska ett av de svåraste ämnena eftersom det är krävande att försöka lära sig två språk samtidigt. Jag blandar ofta ihop de svenska och engelska orden, fortsätter Ali.
Den påfrestande ovissheten gjorde sig ofta påmind hos killarna. Dagligen tvingades de leva med frågan om de skulle få stanna i Sverige eller inte.
– Det var väldigt stressigt. Jag kunde varken plugga eller sova. Många av dem som inte fick stanna i Sverige tog livet av sig och jag ville inte återvända till Afghanistan eftersom det inte fanns någon framtid där för mig, berättar Mahdi.
Under 2018 förändrades gymnasielagen och det innebar att personer som hade fått avslag på sin asylansökan kunde få uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå. Samma år började de fyra killarna på Yrkesgymnasiet i Nödinge med en dröm om att komma ut i arbetslivet.
– I början hade jag svårt att koncentrera mig i skolan eftersom jag inte visste om jag skulle vara kvar i Sverige veckan efter. Det fanns därför ingen poäng med att fortsätta att anstränga sig, säger Ali.
– Många av oss försökte att hitta något att göra vid sidan av skolan för att sluta tänka på uppehållstillståndet. Jag spelade fotboll och det betydde mycket för mig, fortsätter Erfan.
Uppehållstillståndet kom till slut och de fyra killarna kunde fokusera på att försöka få en utbildning.
– Efter det förändrades allt. Jag missade inte något i skolan och läste ikapp många ämnen, berättar Ali.
– Det var en enorm lättnad. Jag kunde slappna av och försöka uppfylla min dröm, säger Mahdi.
Tre år senare är de i mål. I onsdags förra veckan hade alla fyra tagit på sig sina studentmössor och firade att de nu ska ut i arbetslivet.
– Det är underbart. Jag är så taggad på att få börja arbeta och tjäna mina egna pengar. I dag ska vi fira, säger Mahdi under studentdagen.
– Målet var att få en utbildning eftersom uppehållstillståndet utgår från det och jag är väldigt glad över att jag har lyckats, fortsätter Erfan.
Han kommer nu att börja arbeta på KraftPowercon i Surte.
– Tänk att jag snart kommer att kunna betala mina egna räkningar. Jag vill göra rätt för mig och kunna stå på egna ben, säger Mahdi.
De tre andra har också hittat varsin arbetsplats. Ali kommer att stanna i kommunen.
– Jag har fått en tjänst på Centrum Pile i Kollanda och jag börjar dagen efter studenten, berättar han.
Är ni stolta över vad ni har åstadkommit?
– Ja, absolut. För sex år sedan visste vi ingenting om Sverige och nu har vi en utbildning och ett jobb. Det är svårt att få ett arbete, särskilt nu under pandemin och jag är väldigt glad över att alla fyra har lyckats, svarar Mahdi.
– Det är många som har hjälpt oss under vägen, alltifrån familjehem till skolan. Vi är så tacksamma för det, tillägger Morteza.
Vad drömmer ni om nu?
– Jag vill ha ett eget hus, ett fast jobb och en fin bil, svarar Morteza med ett stort leende.
– Man vet aldrig vad som händer. Jag kanske kommer att plugga vidare om några år, men just nu vill jag bara börja arbeta, avslutar Mahdi.
Bilder: Kajsa Thorson.
