Intervjun med målvaktslegendaren ska ske på Hotel Surte och när klockan når avtalad tid öppnar Tommy Salo dörren iklädd en Surte IS IBK-jacka.
– Jag tränar ett flicklag i innebandy. Det är helt olikt vad jag har varit med om tidigare och jag lär mig mycket om spelet. Dessutom är det fantastiskt att få vara med i en gemenskap igen, förklarar han och slår sig ner vid ett bord.
Varför träffas vi här på Hotel Surte?
– För att hon som jag bor ihop med jobbar här och därför tyckte jag att det var en lämplig plats.
Tommy syftar på sin vän Jarmila som han lärde att känna under sin tid i Kungälv Hockey.
– Jag tränade hennes son och det är tack vare henne som jag hamnade i Surte för ungefär två och ett halvt år sedan. Hon har en lägenhet här som jag också bor i.
Trivs du i Surte?
– Ja, absolut. Det är nära till både Göteborg och Kungälv – vilket är perfekt.
Det dröjer inte länge förrän vi kommer in på hans framgångsrika hockeykarriär och de ljusa delarna är först ut.
– Jag har uppnått flera väldigt bra saker som jag ska vara nöjd med, men under min karriär tänkte jag inte på det. Det är först nu flera år senare som jag förstår vad jag har varit med om.
Framför allt är det OS-guldet 1994 och VM-guldet fyra år senare som sticker ut.
– Så är det. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Första landskampen och NHL-debuten var också stort.
Av de negativa minnena är det ett som har etsat sig fast: tabben mot Vitryssland i OS-kvartsfinalen 2002.
– Att det blev som det blev känns bara fel och det är ett misstag som har följt med mig sedan dess, säger han fåordigt.
15 år har gått sedan Tommy lade benskydden och plockhandsken på hyllan. En lång och framgångsrik hockeykarriär var då över och ett annat liv började.
– Jag blev därefter både tränare och sportchef – men 2014 lämnade jag Leksand. Som hockeyspelare och ledare levde jag med spänning varje dag. När det försvann uppstod en tomhet och det är säkert det som har varit det största problemet för mig, medger han.
Ångesten kom smygande och för drygt två år sedan nådde Tommy Salo till slut botten. Det var då han greps efter att ha kört bil med över tre promille i blodet.
– Jag mådde dåligt lång tid innan det hände och jag sökte faktiskt hjälp för det, men det hjälpte inte. Under i stort sett hela dygnet levde jag med ångest, den enda gången som jag inte mådde dåligt var när jag spelade padel.
Hur är det att må så dåligt?
– Svårt att förklara. Det kryper i kroppen och du vet inte hur du ska få bort det. Oavsett vad jag gjorde så fanns ångesten där.
Fanns det någon sådan tendens även under karriären?
– Nej, det fanns inte då. Som professionell hockeyspelare har du ett schema som du följer hela tiden och du tänker bara på det. Ångesten kom smygande när jag blev äldre.
51-åringen är nu aktuell med sin bok ”Mitt liv bakom masken” som är skriven i samarbete med Ronnie Rönnkvist.
– Jag fick en förfrågan för flera år sedan om jag ville skriva en bok och vid den tidpunkten hade jag inte så mycket att göra. Därför passade det bra. Ronnie intervjuade mig ungefär så som du gör nu och vi har gått igenom hela mitt liv från när jag var fem år, berättar han.
Har det varit en svår process?
– Ja, jag har aldrig tyckt om att prata om mig själv. Därför har arbetet med boken varit svårt. Jag öppnar mig mycket och vissa ämnen är mer känsliga än andra. Min mörka sida är inget som jag egentligen vill prata om, utan det är en del av mitt liv som jag vill ta bort.
Hur mår du i dag?
– Bättre. Under nästan ett år har jag levt utan ångest.
Hur är det?
– Underbart. Det är skönt att kunna träffa folk igen, som jag inte kunde göra när jag mådde som sämst. Nu är jag öppen och kan ha kul. Under två år gömde jag mig i lägenheten här i Surte och jag vill inte att någon ska må så som jag gjorde då.
Under förra veckan uppmärksammades Tommy Salo återigen i media när han valde att bojkotta ”Tidernas hockeygala” efter att inte ha blivit nominerad bland de fem bästa målvakterna.
Hur ser du på all uppståndelse som har varit runt dig den senaste tiden?
– Den vill jag inte vara med i. Det här är en av få intervjuer som jag har valt att ställa upp på och det här blir min sista. Nu kommer jag inte att göra några fler.
Är det svårt att sitta och prata så här?
– Inte just nu med dig. Det är inga problem.
I stället kommer han att fokusera på att nå ut med sin bok, föreläsa och träna unga hockeymålvakter.
– Jag och en kompanjon kommer att åka runt i hela Sverige och hjälpa målvakter, vilket ska bli kul. Tänk om jag kunde få samma hjälp när jag själv var aktiv, då hade jag kanske blivit ännu bättre, säger han med ett leende.
Hur ser du på framtiden överlag?
– Jag tar en dag i taget och försöker må så bra som möjligt.
Den som vill träffa Tommy har möjlighet att göra det på söndag då han besöker Bohus centrum under ett första advent-evenemang som genomförs av Nödinge församling och Ale konfliktspel.
– Det blir spännande. Jag kommer att sälja signerade exemplar av boken och spela bordshockey.
Bilder: Kajsa Thorson.
