SKEPPLANDA. Vad gör man när skärmarna inte längre finns som ett tidsfördriv? Ett kompisgäng på Alboskolan tog reda på det genom att leva utan skärmar i en månad – med Liseberg som morot.
Initiativet kom från Anna Dahlöf, mamma till 10-årige Edward Hansson Dahlöf. I familjen har de länge försökt fundera kring hur mycket tid som egentligen tillbringas framför skärmar.
– Vi försöker tänka på att hålla ner skärmtiden. Men det är ständigt prat om kompisar som gör si och så. Då kom tanken att höra efter om han och hans kompisar ville vara med på en skärmfri månad med en morot för att klara det, berättar Anna, som lovade att finansiera en eventuell belöning.
Fritt från alla skärmar
Så blev det också. Flera nappade och reglerna var enkla. Maj månad skulle det vara fritt från alla typer av skärmar.
– Samtliga klarade av det och det trodde jag faktiskt inte på förhand, de har varit superduktiga, säger Anna.
Men vad händer egentligen när skärmarna inte längre finns där som ett självklart tidsfördriv? För kompisarna, som går i årskurs 4 och 5 på Alboskolan, blev det framför allt mer tid utomhus.
– Jag har cyklat hela vägen till Älvängen och då bor jag ändå långt upp i skogen, förklarar Theodor Durefors Nordin.
– Det har blivit mer häng med kompisarna, säger Alexander Zielinski.
För Edward Hansson Dahlöf och Elliot Sogojeva Källgren var utmaningen kanske något enklare än för resten. De har ännu ingen mobil.
Zoe Povey och Seoyone De Bruijn Borgenstierna tyckte att det gick förvånansvärt lätt.
– Man klarar sig faktiskt bra utan, tycker Seoyone.
Under månaden märkte även flera av föräldrarna en förändring hos barnen.
– Det är flera som reagerat på att det kommer fram en helt annan fantasi och kreativitet när skärmarna inte finns till hands, berättar Anna.
När mobilen eller datorn inte längre är ett självklart sätt att fördriva tiden måste barnen helt enkelt hitta på något annat. Efter en hel månad utan skärmar väntade dessutom moroten. Barnen fick själva välja belöning – och valet föll på Liseberg.
Det tog ett tag att hitta en helg då alla kunde. Men förra helgen var det äntligen dags. Barnen såg till att utnyttja dagen ordentligt. Valkyria, Balder och Helix var bara några av attraktionerna som fick besök.
På frågan om de skulle kunna tänka sig att göra om utmaningen kom svaret snabbt.
– Jaaa!
Kanske till och med två gånger om året föreslår någon.
– Då blir jag pank, konstaterar Anna med ett skratt.
Hon blir glad över det rungande svaret.
– Vi har normaliserat något som egentligen är ganska skrämmande. Scrollandet har blivit en stor del av vardagen för både barn och vuxna. Det blir en ond spiral som bara sker utan att vi ens märker det, säger hon.
Förhoppningen är att skärmfria maj inte ska bli den sista. Kanske kan utmaningen bli en återkommande tradition för fler än kompisarna i Skepplanda – en månad om året där mobilen, datorn och paddan får vila, medan fantasin får ta desto större plats.
TEXT:
Peach 
