För Rosa har det givetvis varit en stor omställning att flytta från ”The Big Apple” till lilla Nol, inte minst med tanke på befolkningsmängden. Manhattan är en av fem stadsdelar som bildar New York City. Ön är också ett av jordens mest tätbefolkade områden med cirka 1,6 miljoner människor på en yta som motsvarar en dryg sjättedel av hela Ale.
Enligt Rosa talas det över 800 olika språk i New York City och det finns en uppsjö av religioner och kulturer där ingen kultur är dominerande. På Manhattan finns självklart också ett enormt utbud av nöjen och restauranger, många är öppna dygnet runt. Staden är i högsta grad levande 24 timmar om dygnet, året runt.
– Det finns alla typer av utbud, både dag och natt, så om du är uttråkad är det på grund av något annat än att du saknar aktiviteter, säger Rosa.
Alla nöjen till trots, i Nol finns värden hon inte hade i New York.
– Jag har en stor lägenhet med trädgård. I köket har jag utsikt mot trädgården vilket ger mig glädje att förbereda och laga mat.
Anledningen till att Rosa hamnade i Nol heter Lars Nohrstedt, inflyttad från Dalarna och nolbo sedan många år.
– Vi träffades online i november 2013. Han var fin, snäll och kärleksfull. Vi lärde känna varandra via samtal online och vi besökte också varandra flera gånger under ett par år innan jag flyttade. Sista gången han besökte mig var i mars 2015 och då hade jag börjat förbereda för att söka uppehållstillstånd. Lars har två döttrar som var i tonåren och ett liv i New York hade inneburit problem att hålla ihop hans familj. Eftersom jag inte har några barn var det lättare för mig att flytta. Jag trodde också att min erfarenhet som terapeut skulle göra det lätt för mig att få ett jobb.
2020 blev det bröllop, ceremonin hölls hemmavid.
– Vi hade bjudit in ett fåtal vänner, men ingen visste varför. Alla trodde att det bara var en vanlig kompisträff, så bröllopsceremonin blev en rejäl överraskning. Det var underbart, oväntat och kul.
Vägen till ett fast jobb i Sverige blev inte spikrak. Efter en kort tid i landet drabbades hon av stora problem med hälsan. 2016 blev hon sjuk, troligen av stress, och ett år senare diagnostiserades hon med en hjärntumör som måste opereras.
– Jag hade den stora turen att befinna mig här när jag blev sjuk. Den lugna och fridfulla livsstilen har hjälpt mig tillbaka. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle ha överlevt en hjärnoperation med allt oväsen och det snabba tempot i New York.
Rosa hade börjat på SFI (svenska för invandrare) när hon blev sjuk, men fick av naturliga skäl avbryta utbildningen. Vägen tillbaka har varit lång och först nu, fem år senare, känner hon sig redo att återuppta SFI-studierna. Hon vill verkligen lära sig svenska.
– Jag är en person som tycker att man har skyldighet att lära sig språket i det land man flyttar till. När Rosa flyttade till Sverige var planen att doktorera och på sikt få en professur på ett svenskt universitet.
2016 fick hon sitt diplom vid Touro University i New York där hon studerat på distans.
– Jag disputerade den 25 april och dagen efter hamnade jag på sjukhus efter att ha kollapsat med svåra blödningar. Nästan på dagen ett år senare var det dags att operera tumören i hjärnan.
– Drömmen om att få arbeta som psykoterapeut flög ut genom fönstret, säger Rosa.
Smällen med hjärntumören gjorde att Rosa omvärderade livet. Det fanns ingen rehabilitering att få på engelska så hon började på egen hand att söka efter saker som hjälpte för att förbättra minnet, språket och koordinationen mellan ögon och händer.
– Mitt intresse för hantverk utvecklades som en del av rehabiliteringen efter hjärnkirurgin.
Även ett intresse för odling och trädgård tog sakta fart under den här tiden, trädgårdsarbetet blev en avslappnande terapi. För att öva upp den språkliga förmågan skrev Rosa två böcker, bland annat en om att komma tillbaka efter ett hjärntrauma. Sedan fyra år driver hon bloggen Holistic Coaching som handlar om just det den heter. För att ytterligare förbättra kropp och sinnen började Rosa rita och måla kort för gratulationer och högtider. Hon köper också in små trädockor som hon målar och hon gör saker i lera. Dessutom gör hon tittskåp med figurer som hon själv målat, små små saker som kräver stadig hand.
– Sådana aktiviteter är vägar att hjälpa andra att utveckla goda vanor och att förändra beteenden. Jag använde allt jag uppmanade mina patienter till på mig själv.
Marie Sjödin
