ÄLVÄNGEN. Det vatten vi spolar ner i toaletten dyker så småningom upp i kranen igen. Men hur går det till? Lokaltidningen besökte reningsverket för att förstå arbetet som ligger bakom det eviga kretsloppet.
Här på reningsverket i Älvängen hamnar det – allt som invånarna i norra Ale spolar ner i toaletten. Skiten som södra Ale lämnar ifrån sig tar dock Gryab i Göteborg hand om. I förhållande till stora Gryab är reningsverket i Ale bara en miniatyr.
– Jag kör reningsverket själv. En vanlig dag krävs det bara en person för att ta hand om det, säger Tess Nylén, VA-tekniker på Ale kommun, och driftledaren Christian Petersson fyller i:
– Men vi är givetvis två om arbetet kräver det, säger han.
Inne på reningsverket blir man snabbt varse om att konsten att rena vatten är en hel vetenskap. Tess Nylén är proffs på det hon gör och varje moment utförs med en enorm noggrannhet. Väldigt förenklat så inleds processen med att avloppsvattnet tar vägen genom ett galler. Det är bland annat här det blir problem när människor spolar ner saker i toaletten som inte är bajs, kiss eller toapapper.
– Utöver det så är det vanligaste våtservetter, hår, tamponger och snus, berättar Tess.
Vad innebär det för er när människor spolar ner sådant i toaletten?
– Rent praktiskt innebär det att jag får gräva i skiten för hand. Fastnar det kan det täppa igen någon av pumparna och då blir det stopp i hela processen. Allt blir jobbigare och tar längre tid.
Titt som tätt uppmanas invånarna att tänka på att endast spola ner det man ska, men varken Christian eller Tess har märkt av någon förändring de senaste åren.
– Vi påminner ju om det hela tiden egentligen, säger Christian.
Vi följer vattnets väg, efter att det passerat rensgallret, och kommer till de olika bassängerna. Den första är grumligt brun.
– Här vill vi först få bort slammet från vattnet, förklarar Christian
Slammet silas bort från vattnet, avvattnas och skickas sedan iväg i torkad form.
Vart tar det vägen?
– Det används till åkermarker. I slutändan blir det gödsel, säger Christian
Så även vi människor bidrar med gödsel?
– Ja, det gör vi. Även om många inte vet om det, förklarar han och Tess fyller i:
– Vi tömmer ungefär fyra containrar i veckan med torkat slam, det är ungefär 32 ton, säger hon.
Därefter fortsätter vattnet att syresättas och renas i olika bassänger till dess att det når slutdestinationen. Vid den sista bassängen, som utgör den sista anhalten, är vattnet såpass klart att man kan se botten – fyra meter ner.
– Här har vattnet fått kemikalier, det har renats och det är här vi tar proverna varje dag. Härifrån släpper vi sedan ut det i älven igen, säger Tess och förklarar att det tar ungefär fem dagar från det att vattnet kommer in till reningsverket innan det är redo att möta naturen igen.
– Det är inget dricksvatten men det är såpass rent så att vi kan släppa ut det i älven. Djuren kan leva i det och vi kan badda i det, förtydligar Christian.
Med vattnet tillbaka i Göta älv kan kretsloppet börja om på nytt.
– Nu rinner det ut i älven. Därefter tar vattenverken i Kungälv och Göteborg upp det och renar det, så att det blir dricksvatten. Norra Ale får vattnet pumpat från Kungälv och i södra Ale får man vatten från Göteborg, berättar hon.
