NÖDINGE. Hur är livet på ett äldreboende? Lokaltidningen checkade in på Backavik i Nödinge för att hänga med seniorerna.
– Jag valde att jobba med äldre för att jag vill att alla ska ha möjligheten att leva livet ut, säger Marina Grundell, enhetschef på Backavik.
Klockan närmar sig lunchtid och lokaltidningen får en rundtur på Backavik i Nödinge. På det här äldreboendet bor 40 personer, jämnt fördelade på fyra enheter. Två av dem är demensenheter, men dit ska vi inte. Istället checkar vi in på en av de två somatiska enheterna där personer med fysiska funktionsnedsättningar bor. Här pysslas de boende om dygnet runt – året om.
– Vi har två personal per enhet på dagtid. Därtill har vi två löpare som rör sig över hela huset.
På kvällarna har vi fortsatt två personer per enhet och på natten är det tre personer i huset, förklarar Marina Grundell samtidigt som vi rör oss genom korridorerna.
Vi passerar ett träningsrum med redskap, ett avkopplingsrum med massagestol, en frisörsalong som också är mobil och ett solrum som påminner om en strand i tropikerna.
– Här får man ljud, ljus och värme. Här om dagen sa de boende att de var på Cypern. Det är väldigt skönt här, det är ett rum där man blir glad, berättar Marina med ett leende.
Inne på den röda avdelningen träffar vi Asta Karlsson, 88, och Anita Nilsson, 86.
– Jag flyttade in här i mars, innan dess hade jag en lägenhet på Klöverstigen där jag bodde i 19 år, säger Asta.
Hur var det flytta in på ett äldreboende?
– Det var lite trångt och annorlunda, men det bästa är att man bara kan gå till bordet och få maten serverad, säger Asta och bjuder på ett skratt.
Anita flyttade in för drygt ett år sedan.
– Jag tycker att det är bra här. I slutet när jag bodde hemma hade jag hemtjänst flera gånger om dagen, då är det bättre att bo här, säger Anita.
Utökad hemtjänst har blivit allt vanligare förklarar Marina.
– Nu förtiden bor man hemma längre. Man utökar hemtjänsten ganska mycket för att man ska klara sig bättre i hemmet. Det medför att de som kommer in på boendet idag ofta är lite sämre jämfört med hur det var för några år sedan, säger Marina.
Att flytta in på ett äldreboende är för många en stor sorg. Ofta innebär det att man lämnar ett hem som man hållit kärt under stora delar av livet, inte sällan är flytten dessutom en konsekvens av att en nära anhörig har gått bort.
– Det är en sorgeprocess som vi får hjälpa personerna med. Vi vill att de ska leva så länge de lever. Det är därför vi vill hitta på så mycket som möjligt här. Visst, vi har ekonomiska förutsättningar att ta hänsyn till men det finns mycket man kan göra inom ramen för de resurser vi har. Det tycker jag att vi är väldigt bra på här, förklarar Marina.
Hur arbetar ni för att hjälpa personer att ta sig igenom den sorgen?
– Vi arbetar utifrån personen, vi försöker se vad just den individen behöver. Om vi märker att det vi gör inte hjälper så har vi möjlighet att ta hjälp av en diakon, en präst eller exempelvis en kurator. Vår grundtanke är att vi anpassar oss efter individen.
Känslan inne på boendet är familjär. De boende får hjälp med sina behov och behöver inte vara ensamma om de inte vill. Kalendern är full med aktiviteter. Varje dag erbjuds något, det kan vara allt ifrån hundbingo till sittgympa. Häromveckan arrangerades det en höstfest och efter lunch blir det musikunderhållning i allrummet.
– Vi anordnar aktiviteter och man får vara med om man vill. Det finns alltid någon att umgås med om man vill och jag tycker att det är viktigt att det valet finns, säger Marina.
Anita Nilsson tycker att det är skönt att ensamheten är frivillig, även om hon inte har några problem med att sysselsätta sig själv.
– Jag har elrullstol och har fler kompisar kvar i Gullsätter, så jag åker ofta ut och träffar dem, men jag har inte ont av att vara ensam. Jag har varit gift två gånger och haft en sambo, så jag har inte varit ensam i livet – men mellan gubbarna har jag lärt mig att vara själv. Jag tror att det är en bra egenskap, säger Anita.
Hon bjuder in oss till sin lägenhet. Det är färgglatt och symaskinen spelar en central roll. Hon gör lapparbeten vilket resulterar i såväl täcken som tavlor.
– Jag har nog sytt sedan jag var 12 år, så det ha blivit lite syande, säger Anita och skrattar.
Vi rör oss ner till allrummet där det riggas för konsert. Hans-Åke och Rose-Marie Petersson står för underhållningen och håller på att testa ljudet i väntan på att publiken ska ramla in från de olika avdelningarna.
– Vi åker runt lite och spelar, det är mest en social sak. Vi märker att de boende tycker att det är kul, men det blir att anpassa sig lite – det blir lite gamla låtar man får spela, säger Hans-Åke och ler.
Ett 20-tal boende tar plats i allrummet. När de gamla visorna drar igång klappas det i takt och en hel del ansikten skiner upp. En varm stämning fyller lokalen.
– Jag vill så gärna att man ska leva livet ut. Det ska inte kännas som någon ändhållplats att flytta in på ett äldreboende. Jag vill verkligen att man ska leva hela vägen, säger Marina när vi skiljs åt.
Vilka får bo här?
– För att kunna bo här behöver man ett beslut från biståndsenheten.
Vad kostar det?
– Lägenheterna är hyreslägenheter. Vi erbjuder en säng men annars är det precis som att flytta in i en hyreslägenhet. Därtill betalar den boende omsorgsavgift, kost och hygienpaket. Det blir en summa pengar men alla i Sverige har råd att bo på äldreboende. Har man inte pengar så kan biståndsenheten vara behjälplig med att söka eventuella bidrag.
