På omklädningsrummets furubänkar ligger små högar av barnkläder. Från gymnastiksalen hörs musiken från de 25 barn som hoppar över plintar, svingar sig i stänger och hoppar i studsmattor. Det är torsdag kväll och parcour för 5-7-åringar. Om ett par timmar leder Terese Dahl cirkelträning för vuxna. Imorgon är hon inte här alls.
– Annars är jag här varje dag. Och det är alltid någon från familjen här, säger hon.
Hon och de tre barnen leder totalt 24 träningspass i veckan. Dessutom är hennes föräldrar och syster också engagerade i föreningen. Utan familjen Dahl skulle det inte blivit så mycket dans och parcour och cheerleading och gymnastik i Bohus.
Föreningen erbjuder pass från 1-åringar till 90-åringar, och för barn med funktionsvariation. Varje grupp tränar bara en gång i veckan – då har deltagarna möjlighet att träna olika sporter. Och i sann föreningsanda är det billigt. Tack vare ideellt arbete kostar det bara ett 200-350 kronor per termin att komma hit. Men det priset bygger på det där ideella arbetet.
– En del blir jättefrustrerade när man säger att de har ganska mycket tid över. Men tiden finns ju till det man vill göra. Jag har tre barn, heltidsjobb och kör åtta pass i veckan. Det är klart att man får pussla med middagen, men vi är ju två föräldrar.
Terese nämner att sociala medier verkar ta mycket tid från folk.
Kollar du själv inga sociala medier?
– Jo, jag kan inte leva utan facebook. Det är därför jag inte kan förstå att man inte ens har en timma i veckan över för att leda en barngrupp.
Bohus GF startade som husmorsgympa på 40-talet, för fruarna till männen i industrin. Båda Terese föräldrar har varit engagerade i föreningen i decennier. Därmed växte hon upp med att föreningslivet var en självklar del av vardagen. Själv var hon dock en fotbollstjej. När hennes mamma nämnde att gymnastikföreningen behövde hjälpledare tyckte hon inte att det verkade så kul, men testade ändå.
– Jag fick ta ansvar som 16-åring. Och jag märkte att det var kul att hålla i pass.
Vad är det som är så roligt med det?
– Framför allt är det att få se utvecklingen. Från blöjbarn – till att de gör volter.
När Terese började som ledare på 90-talet fanns det bara två barngrupper. Hösten 2026 kommer föreningen ha 30 grupper och över 600 medlemmar. Samt alla de barn under sju år som inte räknas med i statistiken.
– Den här glädjen… Man får kramar när barnen kommer. De tycker att det är så kul! Man gör det för deras skull, för att de inte ska hänga nere i centrum.
Ikväll leder sonen Ludvig flera barnpass i parcour.
– Mamma sade att vi behövde hjälpledare i ett par grupper. Sedan fastnade jag. Det är kul att få ge barnen något de kan ha nytta av. Det ger en skön känsla i kroppen.
Dottern Filippa leder åtta pass i veckan och spenderar alla lördagar i gympasalen.
– Det är värt det för att det är roligt, annars hade jag inte varit här. Det är svårt att släppa grupperna när man lär känna barnen. De blir som ens vänner.
Trots att familjemedlemmarna spenderar mycket tid i gympahallen ses de knappt här, säger Terese.
– Vi möts bara här! Jag och Leia har pass tillsammans. Annars säger vi bara hej i dörren. Vi träffas mycket ändå, hemma.
Hon skulle önska att fler engagerade sig. Och tipsar om att det kan vara ganska små saker, som att plocka fram redskap eller baka en kaka.
– Jag märker att många letar efter egentid. Jag funderar ofta på vad som menas med det. För mig är egentid den tid jag styr själv, oavsett om jag är ensam eller med familjen. Att vara ledare är en form av egentid. Jag citerar gärna en av våra fantastiska ledare ”bli ledare, för det ger så mycket!”
Karin Fingal
Peach 
