59-årige Dag Lindqvist fick upp ögonen för löpning när Anders Gärderud sprang hem OS-guldet på 3 000 meter hinder år 1976.
– Förr var det få som sprang frivilligt, men jag upplevde att fler började röra på sig efter Gärderuds guld – så även jag, säger Dag.
Sex år senare stod han på startlinjen i Göteborgsvarvet för första gången.
– Det var chockerande långt. Jag hade aldrig tidigare sprungit mer än en mil och jag minns att mina krafter tog slut tidigt, berättar Dag.
Året efter tog han ett uppehåll, men 1984 snörade Dag på sig löparskorna igen och sedan dess har han inte missat Göteborgsvarvet.
– Det var coronauppehåll ett år, men förutom det har jag sprungit alla gånger sedan 84. Göteborgsvarvet har blivit en stor folkfest och det är en bra drivkraft för mig att hålla igång träningen, säger Dag och fortsätter:
– Min bästa tid kom 1984. Jag sprang då i mål efter en timme och 35 minuter och det gjorde jag efter dåliga förberedelser då jag åkte till loppet direkt från en militärövning.
Förra lördagen sprang Dag halvmaran för 40:e gången.
– Det var länge osäkert om jag skulle kunna springa. På onsdagen fick jag ont i halsen och jag var därför nära att ställa in. Det kändes dock bättre på fredagen och på lördagen kände jag ingenting, berättar han.
Och han lyckades återigen ta sig över mållinjen.
– Under den sista halvkilometern fick jag nästan nypa mig i armen. Det var en fantastisk upplevelse. Under loppet var det många som hejade på mig och efter firades jag av familj och vänner.
Siktar du mot att nå 50 lopp nu?
– Ja, det får jag göra. Nu räknar jag inte minuter och sekunder längre, utan det är antal år som gäller, svarar han med ett skratt.
Under alla dessa år, är det något särskilt minne som har etsat sig fast?
– Jag kommer ihåg en gång när jag blev omsprungen av en person som hade en cigarett i munnen. Då var jag inte stöddig.
