”Jag försöker att inte tänka så mycket på tiden”

Stress, hundratals vikarier, äldre som inte hinns med eller i värsta fall glöms bort – när hemtjänsten hamnar i media är det ofta skräckexemplen som lyfts. Men det är en bild som Malin Blomstrand, undersköterska i hemtjänsten i Alafors, aldrig känt igen. Hon vill gärna visa en annan sida av yrket och en tisdagseftermiddag tar vi rygg på henne.

Första stoppet är hemma hos Tina Enelund. Malin knackar på och kliver in genom ytterdörren.

– Hej Tina! Hur är läget? Hur är det med förkylningen?

Tina får hjälp att ta sig till toaletten och Malin värmer lasagne åt henne i micron. Skär upp den i bitar och ordnar brickan med mat. Småpratar under tiden. Avslutar med att sitta en stund på sängkanten med Tina. Tina är blind sedan några år och behöver dagligen hjälp från hemtjänsten. Hon tycker att det funkar bra.

– Men jag tycker inte om semester. Då kommer det så många nya och så ska jag förklara hur de ska göra. Men annars är det trevligt tycker jag. Man får en stund för att prata. Det är viktigt, att de inte bara springer in och ut. Och det gör ju inte ni, säger Tina och vänder sig mot Malin.

En stund senare går Malin till nästa omsorgstagare. Det är Gun Johansson som ska få medicin och hjälp att ta sig till fikat i gemensamhetslokalen Björken. Det ordnas av hemtjänstens förebyggarverksamhet varje tisdag.

Under den här dagen kommer Malin att göra totalt 13 besök. En del är bara tio minuter – som när hon ger medicin – andra längre. Besökens längd beror helt på vad som ska göras och därför varierar antalet besök. Ibland består en dag av ett enda besök, ibland många. Malin upplever inte att det är stressigt.

– När jag är ute och jobbar tycker jag att det är lagom. Jag känner mig inte stressad när jag är hos någon. Jag försöker att inte tänka så mycket på tiden. Om jag har tid över sitter jag gärna och pratar, det är många som uppskattar det.

Malin jobbade många år i hemtjänsten i Älvängen. Sedan gjorde hon ett nio år långt uppehåll då hon arbetade i skolan. Sedan ett halvår är hon tillbaka i hemtjänsten, nu i Alafors. Mycket har hänt på nio år.

– Det har blivit bättre. Förut gick man med sina nyckelknippor. Nu är mycket digitalt och det är smidigare. Jag tycker också att det är bättre samarbete kollegor emellan.

Hon minns inte hur många besök hon gjorde för nio år sedan, men tror att det var ungefär samma. Däremot upplevde hon det stressigare då, att det var mer prat om tid.

Det är kommunens biståndsenhet som fattar beslut om vad en omsorgstagare behöver hjälp med, och hur lång tid det ska ta att få den hjälpen. Hemtjänsten förhåller sig sedan till de beslutade tiderna.

En del har kritiserat systemet, som ofta kallas minutstyrning, och menat att det leder till stress. Malin själv säger att hon inte tittar så mycket på klockan. Hon utför de uppgifter hon ska utan att stressa. Men hon märker att de som är nya på jobbet ofta undrar vad som händer om ett 20-minutersbesök tar 25 minuter.

– Jag tror att det hade varit väldigt skönt att slippa tidspressen. Att man istället kunde stämpla in och göra det som ska göras.

I Ale kommun har varje enhet inom hemtjänsten en koordinator. Det är den personen man ringer om det händer något hos en omsorgstagare som gör att besöket tar längre tid än planerat. Då styr koordinatorn om i schemat.

Personalen är också bra på att kolla av med varandra om någon behöver hjälp, berättar Malin.

– Det är väldigt många bra, jordnära människor som jobbar i hemtjänsten. Som är måna om omsorgstagarna.

Deras dagar består av att hjälpa omsorgstagare med att äta mat, komma ut på promenad eller borsta tänderna. Sådant som de inte klarar själva längre.

– Vi gör nytta. Det är meningsfullt och viktigt, det vi gör.

Karin Fingal