GÖTEBORG. För ett år sedan valde Jittarin Sakchai att ta chansen. Han tog en paus från snickeriet för att uppnå drömmen att bli tatuerare – ett annorlunda yrke på många sätt.
– Det är jättemycket förberedelser, jag kan absolut inte göra fel, säger 26-åringen.
Jittarin Sakchai föddes i Thailand och flyttade till Sverige 2014. Här blev hemorten Bohus innan han senare flyttade norrut, till Nödinge.
På gymnasiet utbildade han sig till snickare, han fick jobb direkt och har livnärt sig på yrket – fram till för ett år sedan. Då valde han att chansa och försöka nå drömmen: att bli tatuerare.
– Jag har trivts med jobbet som snickare och tycker att det är kul, men min största dröm är att få jobba med det här, säger Jittarin och pekar ut över tatueringsstudion.
Vi träffas på Unalomestudio, en tatueringsstudio ett stenkast från Vasagatan i Göteborg. Aldrig har Jittarin Sakchai varit närmre att uppnå sin dröm, ändå är det en bit kvar. Han förklarar att tatuerare inte bara är något man blir, och att han enbart ser sig själv som en lärling. Efter att under flera år suttit hemma, ritat, tittat på andras verk, gaddat på ”fake-skin” – så fick han förra året möjligheten att komma hit och lära upp sig.
– Jag trivs som sagt som snickare men det här är mitt drömjobb och det var inget lätt steg att ta, säger Jittarin och berättar att han tagit en paus från snickeriet för att på allvar försöka bli fullärd tatuerare.
– Jag har alltid gillat konst och jag har väl känt att jag har en talang för att rita. När jag började gymnasiet blev jag även väldigt intresserad av tatueringar och då försökte jag lära mig så mycket jag kunde på egen hand, berättar han.
– Det är väldigt svårt att komma in i den här branschen. Man behöver liksom hitta en studio där någon artist vill ta dig som lärling för att få in en fot i branschen.
Det lyckades Jittarin med. Efter att ha legat på och hört av sig till olika artister runt om i Göteborg, så hittade han hit – till Unalomestudio. Under året han varit här har han sugit åt sig så mycket kunskap han bara kan och gjort sina första riktiga tatueringar.
Vilken var din första tatuering?
– Jag gjorde en väldigt liten ros på en bra vän till mig. Den var jätteliten, men den tog nästan en timme att göra. Jag var väldigt nervös och det var svårt, men det blev bra, säger Jittarin.
Efter den lilla rosen har motiven blivit allt större och vissa projekt har pågått under flera månaders tid med flera sittningar. Förutom erfarenheten han får för varje tatuering så är det även viktigt för honom att kunna marknadsföra sig själv. På sociala medier delar artisterna ofta med sig av sina verk för att locka nya kunder och att synas är extra viktigt för en nykomling som Jittarin.
– Jag försöker visa upp mina verk på Instagram, men jag är noga och vill att den ska vara helt klar innan jag lägger upp en bild på den, säger Jittarin och skrattar.
Den ödmjuke 26-åringen ser sig långt ifrån fullärd och vill testa alla stilar för att bli så bred i sitt skapande som möjligt.
Vad är det svåraste med att tatuera jämfört med att rita?
– När jag ritar kan jag göra fel och sudda bort, men när jag tatuerar så måste jag förbereda mig otroligt bra. Det är jättemycket förberedelser, jag kan absolut inte göra fel, säger han och fortsätter:
– Men vi arbetar med en iPad där vi kan designa, bolla idéer och visa kunden innan vi börjar med tatueringen. Så att allt känns bra.
Ålder: 26 år.
Bor: Nödinge.
Dröm: Att arbeta heltid som tatuerare.
