Jonas fastnade för Asterix & Obelix

Serien om ”Asterix” debuterade 1959 och har sedan dess givits ut i seriealbum. Skepplandabon Jonas Molin fastnade, redan som barn, för berättelserna om de älskvärda gallerna. 

– Jag har altid haft Asterix och Obelix med mig, från det att jag var liten. Men jag tror att jag började samla på riktigt för ungefär 30 år sedan, berättar Jonas Mohlin som idag hunnit fylla 49 år. 

Det började med att Jonas införskaffade sig några serietidningar. 

– Min mamma sålde mina album när jag var mindre och jag tror att jag saknade dem. Jag ville skaffa dem igen, så jag gick och köpte den första tidningen som kom ut. Sedan ville jag ha hela serien och det var så det började, berättar han. 

Han har gjort fynd på så väl fysiska marknader som via internet. En del har han fått i gåvor och en del har han bytt till sig. Idag ryms långt mycket mer än bara tidningar i samlingen. I vitrinskåpen hittar man allt ifrån en slips och tandborstar – till filmer och julkalendrar. Jonas berättar att han fortsatt försöker utöka samlingen. 

– Absolut, det finns grejer som jag behöver, säger Jonas med ett skratt och berättar att man gärna får höra av sig om man också samlar på Asterix & Obelix.

Vad är du på jakt efter nu?

– Kasettbanden! Jag saknar två stycken för att ha alla tio. Sedan kommer det en ny tidning snart som jag ska ut och köpa. 

Till skillnad från en del andra samlarföremål så görs det fortfarande nya nummer av serien och således kommer det även ny rekvisita. 

– Nere i Europa kommer det fortfarande ut en del nya spel, tidningar och leksaker i Happy meals, det kommer nytt lite då och då. Det känns som att det har blivit lite av en ”boom” igen, säger Jonas.

Vad är det konstigaste du har i samlingen?

– Det finns en uppsjö av grejer och jag hade kunnat köpa ihjäl mig. Jag vet inte… men jag har en 8-bit film och ett minneskort till Playstation med Asterix på.

I Frankrike finns en nöjespark, tillägnad serien, som heter Parc Astérix och givetvis har Jonas varit där. I samlingen finns spår av besöket, i form av påsar, papper och liknande ”skräp” – som nog bara en äkta samlare hade kommit ihåg att ta med hem.  

– Vi har varit där en gång och det var riktigt roligt. Man ville köpa med sig allting men det går ju inte, säger Jonas skämtsamt.